Aftonbladet – 10 februari 1866, sida 2

Hvad den förstnämnda affären angick, så försvarade sig erkebiskopen med mycken skärpa och hemställde till ståndet om något så groft formfel blifvit begånget vid voteringen samt förklarade i öfrigt att doktorns ord till kyrkoherden Wennerström studo på, om ej rent af öfv rskridit, gränsen för det tillåtliga inom ett riksstånd — ett domslut, hvari största delen af ståndets ledamöter pligtskyldigast och ljudligen instämde. Afven biskop Annerstedt tog till orda för att, jemte det han uttryckte sin obehagliga öfverraskning öfver hvad som passerat, ställa till ståndet en salvelsefull uppmaning till frid och endrägt samt en önskan att något sådant aldrig mer måtte hända. Dr Sandverg instämde i den förra delen af erkebiskopens förklaring, rörand. förloppet vid voteringen. Kyrkoherden Wennerström fann sig fullt belåten med den upprättelse han erhållit genom erkebiskopens förklaring och tycktes både ledsen och förundrad öfver att hans oskyldiga skämt kunnat åstadkomma en sådan uppståndelse.