Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 3

Br f skrefvos regelbundet till mylord och hans döttrar, men alla blefvo strängt förbjudna att komma ut till Towers. Lady Cumnor ville ej; visa sig svag och sjuklig för någon af sin familj; ingen hade förr sett henne sådan och hon fruktade att förlora sitt inflytande på sin omgifning, om de finge se henne så kraftlös och viljelös som nu. Ibland skref hon sjelf, ibland mrs Kirkpatrick, men då bref kom ifrån någon af hennes döttrar, läste hon dem alltid för sig sjelf och meddelade blott då och då något derur åt den beskedliga Clare. Deremot kunde hvem sm helst läsa mylords bref. Man behöfde ej frukta att någon familjhemlighet skulle förirra sig bland hans vänliga kråkfötter. Men en gång då mrs Kirkpatrick läste ett af dessa bref för lady Cumnor, kom hon till en mening, som hon gerna skulle halkat öfver och läst för sigsjelf, om hon kunnat; men myladys hörsel var skarp och hon märkte genast orsd. I hennes tanka var Clare beskedlig, men icke mycket klok, hvilket egentligen berodde derpå att hon ej var fyndig nog, för att hastigt reda sig ur en svårighet, ehuru hon visst icke var nogräknad om medlen. Fortfar. Hvarför stennar ni med läsningen?. Det är väl inga ledsamma nyheter från Agnes heller? Gif hit brefvet.t Lady Cumnor läste sjelf halfhögt: CHuru går det med Clare och Gibson? Du föraktade mitt råd att sätta den saken i gång, men jag tycker sannerligen att det vore ett ganska passande nöje att ställa till det giftermålet, nu när du i alla fall är deruie, och Clare kunde sannerligen knappast göra ett bättre parti.4 — Oh!? sade lady Cumnor skrattande, ?det var då för löjligt att ni skulle få läsa det der, Clare. Jag undrar ej på att ni gjorde