Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 2

Dessutom vore jag ej till den ringaste nytta. Jag kan ej med det der småstadspratet: jag är ej hemma i Hollingfordska politiken Jag skulle bara skämma bort alltsammans, det är jag viss på. Godt, min lilla flicka, sade lady Cum. nor med en half suck, jog hade glömt all det der; eljest hade jag ej bedt dig. CDet är synd att det ej är ferier vid Etor nu, eljest kunde broder Hollingforda gossa varit en god hjelp; mamma: De äro de lustigaste små pojkar man kan tänka sig. Det var mitt högsta nöje att se dem hos sir Edwards, der de på sin morfaders väg. nar gjorde les honneurs för ungefär en dylik massa ödmjuka beundrare som dem vi bruka ha på Towers. Jag glömmer aldrig huru Edgar spatserade omkring med en gammal fru i. en ofantlig svart hatt, och meddelade henne i de rik.igsste. grammatikaliska uttryck de underrättelser hon önskäde. Ja, jag tycker öm de der gossarne, sade lady Cuxhaven; de äro på väg att blifva verkliga gentlemen, det försäkrar jag. Men, mamma, vore det inte bäst att skicka efter Clare och bedja henne stanna en tid på Towers? Hon är hygglig och teflig och vore just rätta personen att sällskapa med Bollingfordsdamerna, och vi skulle alla vara mycket lugnare om vi visste att hon var hos dig, mamma. — Ja, Clare vore god att ha, sade lady Cumnor, tmen hafva ferierna begynt i hennes skola ännu, eller huru är det? Vi få ej taga henne ifrån skolan, ty jag tror ej det gör så bra för henne i alla fall. Hon hör sannerligen varit olycklig sedan hon lemnade oss; först dog hennes man och så förlorade hon sin plats hos lady Davies och sedan hos mrs Maudes, och nu säger mr Preston att hon nätt och jemt kan lefva i