Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 2

ingland med Österrike afslutat en handelsraktat på 10 år. Nåväl, det engelska parmenteis längsta lagliga tillvaro är 7 år, ch sällan fortfar det så länge utan att uppSsning mellankommer. Detta kommer trolien ej att hindra detta parlament att nu på amma sätt, som mångfaldiga gånger tillföreev, gockänna denna traktat för 10 år, utan att jågonsin ett nytt, under tiden valdt parlavent faller på den tanken att rygga de af ess föregångare åtagna förbindelser. Enelsmännen, mine herrar, äro ett praktiskt olk; må vi söka likna dem och i detta all likna äfven öfriga nationer, som alla illämpa samma handlingssätt. Låtom oss fven söka att likna oss sjelfva: mångfaliga äro de traktater, som vi för en längre idsföljd afslutat, deribland ätven sådana som nnefattat stadgandet om under flera år fortarande differentialtullsatser, och aldrig har cirgenheten dertill varit dragen i tviltvelsnål. Den andra frågan, hvars afgörande varit landradt, beträffar den tid, från hvilken raktaten skulle träda i verkställighet. Med Yfseende härå ber jag att få erinra, att risets ständer uti den vid 1862—63 årens iksdag godkända inkomstberäkningen lemvat ett ojäfaktigt bevis derpå, att de föruiatte att sådant, innan nästa riksmötes samnanträde, skulle ske. Afven i detta hänseende hyste norska regeringen någon beänklighet. Vid i detta afseende uti Paris jord förfrågan befanns emellertid att man ler ingalunda var sinnad att ingå på något längre uppskof. Utom de naturliga skäl, som förefinnas att, då nödvändigheten af en handelstraktat gjort sig gällande, söka att tillämpa den så fort som sig göra låter, hade franska regeringen äfven ett annat, hemtadt från en nyligen vunnen erförenhet. Traktaten med Preussen, som afslutades redan 1862 ech redan innan våra underhandlingar började, skulle tillämpas så snart öfriga till tullföreningen hörande tyska staters bifall dertill erhållits. Dermed dröjdes icke, mina hrr, derföre att något meddelande till nationalrepresentationerna vållade något uppskof, men till följd af underhandlingarmellan de resp. tyska regeringarne, och denna traktat blef icke tillämpad förr än den 1 Juli sistlidet år, eller sedan vår traktat redan trädt i verkställighet. För något dylikt ville icke franska regeringen ånyo blottställa sig: brändt barn skyr elden. Den yrkade att traktaten skulle tillämpas 2 månader efter ratifikationernas utvexling, och detta blef äfven slutligen från vår sida medgifvet. Traktaten undertecknades den 14 Februari 1865 och ratifikationerna utvexlades i Paris den 22 derpå följde Mars. Terminen för dess ovilkorliga trädande i verket var således den 22 Maj; men det syntes särdeles olämpligt att under ett och samma sjöfartsår hafva tvenne olika tariffer, den ena gällande till den 22 Maj och den andra för återstående del af året. Följden hade blifvit sjöfartens förlamande under våren, och alla de varor, för hvilka nedsättning snart skulle inträda, hade blifvit lagda på nederlag, för att senare förtullas, under det att våra fartyg fortfarande hade fött erlägga den högre tonnage-afgiften i franska ham nar. Det var derföre som det från vår sida föreslogs att bestämma terminen till d. 15 April, den tidigaste tidpunkt, vid hvilken traktaten och tariffen kunnat hinna till allmänhetens kännedom meddelas och den tid punkt, då sjöfarten under sistl. år kunde anses åtminstone i Östersjön taga sin början. Denna åtgärd synes så naturlig och så tydligen af omständigheterna påkallad, att den blott torde behöfva nämnas för atträttfärdiga sig sjelf. Ännu en anmärkning har blifvit gjord, som icke här bör förbigås, särdeles som den i och för sig sjelf skulle kunna anses mera befogad än de öfriga. Det har blifvit sagdt: Om K. M:t nu, såsom mångfaldiga gånger Pförut, eger rätt att utan ständernas hörande afsluta och tillämpa traktaten, hvarföre då underställa densamma deras godkän?nande, hvilket de, såväl af politiska som Pandra skäl, ieke väl kunna vägra ?? Invändningen är sannerligen icke ogrundad och jag bör öppenhjertigt tillstå, att jag icke från början varit sinnad tillstyrka K. M:t att vidtaga en sådan åtgärd, hvartill K. M:t icke är genom grundlagen förbunden. De grannlagenhetsskäl, som: dertill förmått mig, lega för öppen dag; just derföre att de grunda sig på grannlagenheten, förbjuder denna att annat än antyda dem; men aldrig har jag hört att en möjligen allWör långt drifven grannlagenhet kunde stämplas såsom en brist på aktninz och förtroende, känslor, som K. M:t vid hvarje tillfälle har sig angeläget att för rikets ständer betyga, och som han, med ful tillförsigt, väntar sig från deras sida tillbaka. Dessutom är det väl icke någonting i vårt samhällsskick hvarken nytt eller ovanligt, ett, då fråga är om någon ekonomisk åtgärd af betydligare vigt och omfattning, som K. M:t eger full grundlagsenlig rätt att ensam afgöra, densamma dock af K. M:t blifvit till rikets ständers afgörande hänskjuten. Så har skett i mångfaldiga fall, så äfven i detta. Jag kommer nu fill de anmärkningar, hvilka uti bevillningsutskottets utlåtande och dervid fogade reservationer blifvit anförda eller i öfrigt rörande traktatens rytta för fäderneslandet blifvit gjorda, eller den af mig i början af mitt vördsamma anförande omiörmälda nyttighetspröfningen; men jag ber om tillstånd att i detta hänseende få vara kort, dels derföre att jag redan satt husets tålamod på ett svårt prof, dels till följd af min ringa skicklighet att på ett öfvertygande sätt behandla siffror, och slutligen derföre att den statsekonomiska åsigten och specialdetaljer med öfverlägsen skicklighet ofelbart komma att af andra medlemmar af ståndet behandlas. Jag utbedjer mig sålunda att få inskränka mig till några allmännare betraktelser. oe ser tedrttrd t RR OR AROR OUR NK TRÖTT EEK