Aftonbladet – 6 februari 1866, sida 2

tillåta oss dock erinra dem, som med nåsorlunda lugn bedöma frågan, att, enligt hvad bevillningsutskottet sjelit upplyser, det vid traktatens afslutande i vissa fall betinoats högre tullsatser för Sverge än som af Frankrike medgifvits andra stater, med hvilka det afslutit traktater. Både den svenska regeringen, som förbehållit sig sådant, och den franska, som medgifvit det, ha dervid just tagit hänsyn til: de protektionistiska intressena här i landet, och visat dem ett undseende, som väl borde af skyddssystemets anhängare röna något erkännande. Vi öfvergå till bevillningsutskottets andra anmärkning. Utskottet vill, att ständerna skola förklara, det de ?hade förväntat, att den franska handelstraktaten blifvit underetälld rikets ständers pröfning och godkännande innan de bestämmelser den innehåller blifvit tillämpade?. Bifall eller afslag å denna förklaring beror på, huruvida man anser, att konstitutionelt skick fordrat den åtgärd, hvars underlåtenhet ; bevillningsutskottet anmärker; ty att regeringen öfverträdt något bestämdt grundlagsbud hvarkenhar blifvit eller kan blifva af bevillningsutskottet ifrågasatt. Fastän vi uttryckligen erkänna och försvara regeringens rätt att nedsätta tullafgifter, anse vi. att konstitutionvelt skick tvifvelsutan fordrat ständernas hörande innan. en traktat, sådan som den ifrågavarande, trädde i gällande kraft, såvida nemligen ständerna icke hade haft tillfälle att förut yttra sig i ämnet. Frågan var dock icke för ständerna ny, då de vid denna riksdag fingo mottaga regeringens meddelanden derom. Brörd vid olika tillfällen under ständernas öfverläggningar de sednare åren, bragtes frågan vid sistlidne riksmöte å bane af regeringen, som i dess framställniog rörande tulltaxan uppmanade ständerna att taga hänsyn till de förestående underhandlingarne med Frankrike. I öfverensstämmelse med regeringens i detta afseende uttryckta önskan, lemnades tulltaxan i det närmaste orörd, på det att nedsättningar i vissa tullsatser skulle kuona erbjudas Frankrike i ersättning för de eftergifter Sverge å sin sida önskade. Ånnu mer: sednast församlade ständer förutsatte uttryckligen, att traktaten skulle icke blott afslutas, utan äfven träda i kraft långt före den nuvarande riksdagens sammanträdande; ty i sin beräkning öfver trla om sterna nedsatte de, just af denna anleu: nu, den af regeringen föreslagna sumanv med icke mindre än en half million rdr för nv.tdera af de tre år statsregleringsperioden omfattade, Sednast församlade ständer ha således icke blott vetat och antagit, att en traktat skulle blifva afsluten; de ha äfven kännt och godkännt riktning, i hvilken aftalet skulle komma uu. g-. Ur konstitutionel synpunkt blefvo f:: aktligen regeringens tillgöranden i saken ingenting annat än ett verkställånd af seduust församlade ständers tydligt unare vc Önskningar. Den andel i ärendets utg på förhand, hvarpå riksdagen kuna ; anspråk, väl ej med stöd af något grundiagsbud, men på grund af allmänna konstitutionella principer och med afseende på sakens vigt, den ha ständerna i vederbörlig ordning utöfvat. Vid den pröfning af traktaten, som regeringen i alla fall ensett sig böra förbehålla representationen, har det endast kunnat vara af gagn att hafva till ledning för omdömet en redan vunnen erfarenhet, hvilken säkert framställt saken för mången i en helt annan dager än den företedde sig, då man blott hade antaganden och sannolikheter att stödja sig vid. Vi kunna således icke anse det konstitutionella skicket för nära trädt derigenom att traktatsbestämmelserna trädt i kraft innan traktaten för ständerna framlades, och vi förmoda att ständerna icke skola bifalla en förklaring, som vid närmare påseende blir ett klandervotum, icke så mycket motregeringen, som ej fast mer mot sednast församlade ständer, enligt hvilkas uppdrag och önskningar regeringen i denna sak handlat. På saken har det intet inflytande om anmärkningarne hifogas godkännandet eller ej. Traktaten blir icke desto mindre gällande. Men säkert är, att det är representationen värdigare, att då den icke finner skäl vara förhanden att ogilla traktaten, Jemna sitt godkännande utan att vid detsamma foga några stickord, i hvilket den upplysta allmänsa meningen i landet liksom det upplysta och frisinnade Europa, icke skola se någonting annat än yttringar af agg från enskilda intressen, som äro fiendtliga mot regeringens handelspolitik. Minst bör man vänta, att frisinnade representanter, om de än i dena specialfråga icke älska regeringens tendenser och möjligen hysa ett och annat tvifvel om riktigheten af dess tillgöranden i afseende å densämma, skola, utan något ändamål, vilja rikta ett klandervotum mot en regering, som obestridligen eger landets förtroende i en sällspord grad, och som nyss inlagt så ovärderliga förtjenster om fäderneslandet vid gepomförandet af den stora politiska reform, öfver hvilken jublet knappast ännu hunnit tystna i landet. Vi kunna förklara för oss och vi kunna gilla deras handlingssätt, hvilka, af verklig öfvertygelse att traktaterna skola blifva för fosterlandet skadliga, yrka på deras förkastande; men vi kunna icke fatta huru man kan, blott och bart för att ge luft åt en misstämning i en särskild fråga, vilja nagga och såra en regering, hvars förtjenster i öfrigt och hvars politik i allmänhet man gillar. Med fägnad ha vi erfarit, att många af dem, som inom de två första stånden voro RR RR RR — RR FR SE NEG