Aftonbladet – 6 februari 1866, sida 2

Jag visste det redan i måndags — vi fingo bref då; och han sade att havs examen ej gått så bra, som vi hoppats — som han hoppades sjelf, stackars gosse! Han sade att han nätt och jemnt gätt igenom, men att han blott kommit bland juniores optimi, och ej lyckats såsom han trodde och som han låtit oss tro. Men squiren förstår sig ej på de ordalag som brukas vid examina, han har aldrig varit vid universitetet, utan han frågade Roger hvad detta be-. tydde och då Roger förklarade det, blef han så ond. Han afskyr alla de der termerna har frågade Roger gång på gång, och Roger sade... Ett nytt anfall af konvulsiviska snyftningar afbröt hennes ord. Molly utbrast, halft uppbragt: ?Jag vet ej hvarför mr Roger skulle tala om detta! Han hade icke behöft begynna oenast att tala om sin brors motgång. Han har ju icke varit hemma en timme ännu !? Tyst, tyst, älskling!? sade mrs Hamley. Roger är så god. Du förstår ej detta. Squiren begynte med sina frågor, innan Roger ens fått smaka sin frukost — så fort vi kommo in i matsalen. Och allt hvad han svarade — som jag fick höra åtminstone — var att Osborne var rädd, och att om han blott fått täfla om kanslerens medalj, så skulle han vunnit priset för dem alla. Men Roger säger att efter en motsång som denna är det ej troligt att han år stipendium, och derom hade squiren varit så säker, liksom Osborne var det sjelf. 3quiren kan ej begripa huru detta gått till, ch ju mera hen talar derom, ju mer harnar det honom. Han har nu gått och buit på detta i ett par dagar och det är alIrig bra för honom. Det bästa, när han olir ond, är att han med detsamma får bryta