Aftonbladet – 5 februari 1866, sida 3

i H DAGEN Presteständet. Diskussionen om utvidgande af qvinnans med: borgerliga rättigheter öppnades af Dr Lindgren, hvilken tycktes vilja behandla hela frågan såsom ett misslyckadt skämt, ochi er skarpt satirisk ton uttalade sin förmodan, att, då den nya riksdagsordningen, som prisas så h för sina tidsenliga tendenser, ej inrymt det täcka könet plats i kamrarne, tiden ännu icke vore inne att godkänna hvad utskottet föreslagit nemligen att medgifva qvinnan rättighet till an ställning i alla statens tjenster, utan att mar bör dröja dermed till den förmodligen icke syn nerligt aflägsna tid? då hon får plats i repre sentationen. Hon kan då sjelf bevaka sina anspråk, sjelf göra dem gällande, och säga hvilken verksamhet hon finner för sig lämpligast. Utan att ingå på någon vidare pröfning al qvinnans naturliga anlag och kapacitet yrkade talaren derföre afslag på det i hans ögon särde: les märkvärdiga memorialet. Professor Ribting ansåg qvinnans värdighet i allmänhet bättre bevaras om hon verkar för slägtets uppfostran, än om hon sitter i en råd. plägande törsamling; talaren behöfde ej i detta stånd gifva bevis för sin öfvertygelse om qvinnans olämplighet för all sådan verksamhet som ensamt styres af det abstraherande förståndet, men ville dock lemna henne obetaget att tillgodogöra sig allt det inflytande universitetet kan utöfva, utan att hon derföre behöfde ega rätt att aflägga embetsexamina och derigenom förvärfva kompetens till statens tjenster. Talaren medgaf att qvinnan utan tvifvel är mycket lämplig att utöfva läkarevetenskapen, emedan denna bäst utvecklas genom åskådning, experimenterande och erfarenhet, d. v. s. studeras i och med konkreta elementer. Och på qvinnans naturliga fallenhet för detta yrke har man många bevis från sednaste år. Att qvinnans blygsamhet skulle minskas, säras, skadas genom läkarevetenskapens studium, trodde talaren ej heller; erfarenheten har också visat det. Artisten tecknar nakna figurer, barnmorskor få ofta arbeta i närvaro af läkare; talaren påminte vidare om dem som tvätta och svepa lik, men icke har man observerat att alla dessa varit mindre blygsamma än andra, utan ville talaren tvärtom påstå att hvarje i och för sig god verksamhet icke kan minska qvinnans dygd. Det praktiska intresse, som är dermed förenadt. hindrar all fara för blygsamheten, och detta måste ännu mera blifya förhållandet, om i denna verksamhet ingår ett menniskovänligt eller religiöst element. I detta fall tänkte talaren likasom Plato, hvilken, då han ville att Greklands qvinnor nakna skulle gymnasticera tillsammans med männen, menade att deras dygd skulle vara dem kläder nog, — Det är en mängd speciella qvinnosjukdomar, som nu måste behandlas af män, och månne ej den qvinliga blygsamheten såras deraf vida mer, än om man kunde anlita en qvinlig läkare? Deremot medföra vissa delar afläkare. konstens studium vidriga syner och mången ve: dervärdig anblick af det fula, isynnerhet såsom följder af de menskliga lasterna, hvarföre tala ren ville föreslå att qvinnan må efter afläggande af behöriga kunskapsprof erhålla venia practicandi, men icke rätt till anställning i statens tjenst, för att sålunda sjelf kunna bestämma gränserna för sin verksamhet. Hvad angår qvinnors lämplighet för postoch