Aftonbladet – 3 februari 1866, sida 3

jag, de an:rädde sin resa i tid; jag får nu till straff göra en lång resa, men, Gudskelof, också den sista.? — En dag, kort före sin död, vände han sig till sin måg, marchese Rieci, med dessa ord: ?När jag dött, så låt mig hvila ut litet efter de plågor, jag får utstå den korta tid, som återstår mig. Begraf mig icke genast, utan låt mig få vara i fred i 48 timmar, så att jag hinner hemta andan. Låt icke läkare börja karfva i mig med sina knifvar, ty jag vill ieke att mina inelfyor skola bli ett experimentalfält, liksom vid en jernvägsolycka der undersökniogskommissionen vänder på och synar skenorna under det lokomotivet och maskinisten ligga utan lif och rörelse tätt invid;? Ni har ju hört talas om Bogumil Goltz, den polsk-preussiska filosofen, tänkaren, humoristen? Goltz förenar med vidsträckta studier en originalitet i form och id6er, hvilken han drifvit till bizarreri. Goltz har i dessa dagar kommit till Wien för att hålla föredrag, och en Wienertidning yttrar om honom följande, som stöter på något mer än bizarreri: ? Aldrig har en: man djupare. kännt, egendomligare, tänkt, sjelfständigare lefvat än denne man, som nu framträder ur Ost-Preussens skogar och moras, lik fabelas urhjort ur Bialastok-skogens urskogsnätt, der han, en qvarlefva från en undergången jätteverld, Tetver sitt lif. in i nittönde århundradet. Bogumil. Goltz är en naturens urskrift. Der han uppträder förefaller allt: omkring. honom såsom en afsrift och en afsekrift af afskrift.. Bogumil Goltz) är lifvets samlade verk, Han har skrifvit mycket, men hvad är det emot hvad han talat! Han talar för 10 personer, för 1000 och för hvar och :en af dessa löser han gåta på gåta, han kommer från Delphi, från uppenbarelsernas stamort.. Han skapar, han bevisar och producerar i hvarje undedrag. Det kan ej fela att man skall jemföra denne vår tyske causeur med den som nyligen gjurde väsen ef sig här. Men hur stolt kan ej Tyskland vara öfver denna kontrast! Låtom oss framställa kontrasten i den kortaste formel: Alexandre Dumas är ?der Virtuos der sachen?, Bogumil Goltz der Virtous seiner selbst?. Dumas behöfver, likt ett litet småqvickt barn, en hop saker och småsaker till leksak för sin visserligen outtömliga men rent yttre fantasi, Med dessa bygger han slott liksom barn göra af träbitar. Bogumil Goltz begagnar också den sinnligt-reala verldens träbitar; men han förfärdigar af dessa en violin och på den spelar han gudomligt. Goltz är den förkroppsligade Fichteska idealismen. Jag är Jag. Han är. sig sjelf en. verld. Han är en af dessa Faust-näturer, hvilka i sig bära hela mikrokosmos. Medan han på sin ena skuldra bär gagcognaren Dumas hela tingens verld, har han den andra skul: dran fri för att på den bära andens verld — den germaniska verlden, verlds-verlden?. (Obs.! Allt detfa är på fullt allvar.) : Wien är balernas stad, har man sagt, och under -karnevalstiden, Fasching?, i Januari dansar hela Wien. . Bland de nyss slutade ?Faschings?-tillställningarne var äfven en Jurist-bal?, hvilken af Wienertidningarne -beskrifves såsom; den mest Jysande bland alla. Bland de dansmusikaliska nyheterna voro: ?Expensräknings-vals? af Johan Strauss och Lagparagraf polka? af Edvard Strauss; begge kompositionerna gjorde stor lycka. Högtidei uh prydnad hade man gifvit dansprogrammerna den smakfulla formen af de romerska lictorernes fasces. WVecko-krönika. Ihnebåll: Ett privilegium från Wimmerby hotadt. — Qvastarna I Kalmar. — Arsenalsgatan. — En AlleHanmdainsändare läser Altobbladet såsom fan bibeln. — Jungfrå Maria och klockaren i Wreta klosterkyrka. — Ett förståndigt ord af Palmer. — Ett anekdot om konung Gustaf IV Adolf. — Tackjerpstionden och re-1 proesentationsfrågan. — Presidenten Åkerman i smöret. Sedan några och trettio år tillbaka egde staden Wimmerby den utmärkelsen att vara det enda ställe der hädelse mot Gud fö: rekom, Ena gång för alla konsteteradt genom dåvarande: hr justitie-statsministerns till Kgl: l Maj:t efgifoa berättelse om brottmålen iriket — en föregångare till de många roligheter Sverges officiella. statistik i våra dagar företett — stod detta sakförhållande, ehvad man deremot i sednare tider kunnat invända, lika orubbligt fast, som det snygga påståendet, att Puti Kalmare sted, der finnes ingen qvast, förrän lördagen?. . Aftonbladet skall hädanefter förete samma egenhet — jag menar icke saknaden af qvastar, ehurn bristen på sådane varit syn: . bar för. livar och en, som under de sista dagarne passerat Arsenalsgatan, förbi Carll! XIII:s torg, utan här är det fråga om hädelse mot. Gud, hvartill jag, min syndare, skall ha gjort mig skyldig. i Jeg understod mig nemligen häromdagen att göra några lätta observationer vid det ilde dagarne utgifna böndagsplakatet för iånevarande år; mina små anmärkningar ha icke fallit derab högvördigheter på läppen, nå, det säger jag ingenting om, och således har en medlem af detta fromma säll. skap till Allehanda inskickat en uppsats, bvari Aftonbladet och jag få dugtigt påskrifvet för vår straussianism och schenkelianism och våra försök att omskapa Herren Kristus efter våra hjertans sympatier och: lustar, allt personer och saker, om hvilka det icke på minsta sätt var tali vår stackars revy, som blott såtiriserade en smula öfver den erkebiskopligt ömkliga ton hvari det omhandlade böndagsplakatet var hället. ; Ett böndagsplakat — menar Allehandaförfattaren — borde väl framför hvarje snnan mensklig produkt vara fridlyst. Häremot ställa: vi den apostoliska uppmaninsen: ransaker skrifterna! Detta medgifvande af kritikens berättigande i afseende på sjelfva bibelordet, må densamma väl äfven få göra sig tillgodo i fråga om så menskliga produkter? som böndagsplakaier — statshandlingar, hvilkas helighet framför alla andrå åtminstone icke vi kunna erkänna, de mä nu, som tidens orm hos Tegnår, vara aldrig så rikt späckade med bibelspråk. i Desna fasa för vidrörandet af Pheliva