Aftonbladet – 3 februari 1866, sida 3

I MOTA Uf. UC all Få NCUga, UC alssy tll ; I skämt, hvari ordet Kristus förekommer. — Så heliga äro de just icke, tänkte jag för mig sjelfy de äro fastmera svage i tron?. Denna min tanke vill jag försöka, om icke just att bevisa, åtminstone ätt belysa. Föreställom oss två personet, som hafva hvar sitt krucifix. Båda krucifixerna äro gjutna i samma form, men det ena af. bergfint silfver, det andra af. vax. Det -I förra kan således lindrigt glödgas utan att Itaga skada; men det sednare mäste noga aktas för elden, ty annårs smälter det och förstöres. Ungefär så förhåller det sig med ersoner af stark tro och af svag: de förra unna, utar att deras Över else: dervid lider, fördraga ett skämt med heliga föreI mål; de sednare deremot icke, och derför Jaja de sig när löjets gnistor spraka. ! Så långt Palmer... Jag, tillägger den. anI märkningeny att trosirihetens: kämpe Gustaf TIL Adolf; samme konung, som i Sverge inI förde de fyra botAch bönedsgårne, och T hvilket nya kyrkobruk. att börja med var så litet. populärt att folket trodde detsamma ba missväxt och dyr tid i följe — en) förmodan, för hvars yttrande enrabulistisk sörmlandsbonde vederbörligen gpöades — denne, store konung, hvars uppriktiga gudsI fruktan aldrig. blifvit, dragen i tyifvelsmål, I fruktade: ej, att när så passade sig begagna Jett bibelspråk till: ekämtan; såsom då han vid intagandet af Augsburg gaf befallning om framdragandet i ljuset af de tolf i en källare undangömda , silfyerspostlarne, under yttrande: 4Stån upp, I döda, och kommen till doms! Så pass mycken styrka i tron hade jag dock väntat finna hos deras högvördigheter, att de icke skulle tagit sig så illa vid som af Allehanda-ärtikeln synes, öfver mitt sätt att handskas med, dessa, bibeltexter, af hvilka protestantismens förste: bjelte och martyr förstod att göra ett så skämtsarnt bruk, och dem de högvördiga herrarne sjelfva, som nu rysta hufvudet öfver mig, söndagligen Syvrida och, vända? så Gud sig. förbarme,. Allehanda-författaren lägger äfven författaren i. Aftonbladet (det skall vara.jag, det) till last, att han. för en tid sedan, med det bibliska uttrycket: om Gud så vill4, skall ha Xejort sig lustig, ej blott på en yrkesbroders bekostnad, uten även på en. än störres, -hvilken. väl. en publicist borde finna otillständigt attgäckas. med.4 — För hvarje friskt och oförderfvadt sinne4, säger den Allehandistiske insändaren, är det vidrigt och motbjudände att finna äfven det heli.gaste göres till ämne förlättsinnigt skämt.4 Derha: vi åter en uppenbarelse af, den ofvanomtalta svagheten i tron. Eljest börjar dethär på att: bli en riktig. passions: historia, der en får lida för hvad andra förskyllt. Det af Allehbanda-insändaren bestraffade skämtet med Guds vilja har nemligen icke stått i Aftonbladet, utan. i Dagbladet, hvars revyförfattare häromdagen, då det brunnit på Normanska tryckeriet, der tidningen Våklaren tryckes, anmärkle att Väktaren sålunda nog hade haft rätt, då han i sin. prenumerationsanmälan sade att tidningen i år skulle utkomma Som: Gud vill): hvilket: syntes icke ha varit händelsen, då genom branden tidningens utgifrande förhindrats: a Oss förefaller detta. skämt så. oskyldigt, att vi äro riktigt ledsna att.icke sjelfva ha. hittat på detsamnia; då vi gerna skulle stått derför. 1 f 3 Men att Allehanda vill stå för de enfaldigheter man sålunda låter denna fördomsfrihetens. organ par pråference bära fram för allmänbeten,väckerenditerfmisstankaatt Pvår ärade samtida? slutligen äfven upptagit fromleriet och gudsnådligheten bland, artiklar som skola: efter beställning. Pskyddas?. Ar detta densamme: gamle: Adam, som en gång gjorde Väktarens selipe utgifvare svarslös med sitt Kittsinniga inkast i frågan om den obefläckade aflelsen? Till denna grad kunna då tid.och omständigheter förändra oss memnniskor! Öfvergången bör docka ej förväna, om man öfverhufvud borde förvånas öfver någonting här i verlden... Hin håle på sin ålderdom Begynte bli en smula from?, heter det i visan, och om våra dagars?protestanter? skola ha någon skyddspatron?, så ha de, som man ser, i Allehandas utgifvare just funnit rätta mannen. Huru folk oupphörligt åierkommer till sina älsklingsföreställningar, derpå gerlivarje plenidag hos adeln och i presteständet förngyade. bevis. Senast i onsdags, då det på riddarhuset. var fråga om de privilegierade bergslagernas befrielse från tackjernstiondeny tog sig presidenten grefve Mörner derafanledning att tala-omden lyckligt genomförda representationsreformen, och hemställde satiriskt, eller snarare humoristiskt; då grefve Mörnersa föredrag alltid ega den för sistnämde genre karakteriserande egenskapen af Pett leende under tårar?, huruvida icke denna frågas afgörande kunde uppskjutas till nästa riksdag, då den kommer att afgör ras af representanter mycket mera upplysta, fosterländskt sinnade och i alla afseenden. förträffligare än nationens nuvarande ombud. Kunde presidenten Åkerman så visst förmås att till en kommande riksdag öfverlemna behandlingen af tullfrågorna! Man skulle då ej på hans räkning berätta sådana, för hans värdighet såsom f. d. kommerskollegiipresident komprometterande små historier som den efterföljande: Det var häromdagen, en af dessasolbeglänsta, milda och behagliga vårdagar, som blott Stockholm består sig vid dennas tid på äret.. Bevillningsutskottets tullafdelning; af. hvilken: tit. Åkerman är ledamot, hade session. Afdelningen skulle utan tvifvel föredragit en middag på Hasselbacken eller ett litet parti på Ssällskapet?; men fosterlandet har nu en gång fått smak på offer; det fordrar oupphörligt nya sådana. Tullafdelningen hade således session, och hvarvid lifemedelstu:larne skulle diskuteras — utom all fråga ett eppetissant ämne! — Ja, yttrade: presidenten Å. med den säkerhet vanan att föra ordet gilver, jog har hört mycket talas om de stura fram teg det svenska åkerbruket och Jadugårdsskötseln gjort under de sednare åren. och Jå bart PR FAP hd a TG 0 RR KN jr FR KK RR I EK od ch AJ ALA RS AO AI RÖN gr mt rt FR TR OA EE KR Jr fi VA fr rg FR kr Ft ÅR fs