Aftonbladet – 1 februari 1866, sida 2

— Carlsdagen har, att döma af de sedvast ingångna tidningarne från landsorten, jer i år firats festligare än vanligt. I de lesta af de större städerna ha hällits festmiddagar och baler, dervid i skålar för sonungen erkänoslan för hans initiativ i det ora nyss utförda reformverket ånyo varmt uttalat sig. Det skulle bli för utförligt att itergifva redogörelserna för alla dessa festigheter. Vi ätnöja oss derföre med att, stter Westmanlands läns Tidning skildra det vackra sätt, hvarpå dagen firats i Westerås. Pidningen berättar: Westerås stad klädde sig denna dag i estlig skrud. Kl. 8 f. m. utfördes revelj if regementets musikkår; kl. 12 gafs kanglig seJut; kl. 1 e. m. bespisades stades fattige ill ett antal af 80 personer, dervid de på vanligt språk så kallade rika passade upp på le fattiga, för hvilka ock dagens betydelse olkades. . Kl. 12 6 anryckte under musik skarpskyttekåren till skolplanen, hvarifrån den, itföljd af en oräknelig menniskomassa, tåyade genom staden ut till Gustaf Wasas byst, der fosterländska sånger omvexlade med musik. Hr Johan Nybom uppträdde nu peh från fotställnivgen af konungens stod höll till.den 1 tusental samlade menniskomassan följande tal: Svenske män! För några veckor sedan stod ett ädelt, i verldens häfder frejdadt folk, i en rolig förbidan, vid portarne till sina ständers hus. Svaret skulle nemligen afgifvas på en fråga, som nu ovilkorligen trängde till sin lösning: frågan om det svenska statsskickets ombildning . mera t.dsenliga former. Svaret utföll ock — med några få undantag — efter konungens och nationens gemensamma önskan. Ja, nu är sannerligen Sverge vordet såsom en man. Konungen har ridderligt infriat löftet till sitt folk genom att åt landet framlemna den nya grundlag, som det nu tillhör oss att vörda, troget vårda och värna, och som ett heligt, oföryuerligt arf, öfverlemna åt kommande slägten. en gamla representationen erhåller ock, med utgången af denna riksdag, sitt orlof och nedlägger, med en sällspord och uppoffrande sjelfförsakelse, sitt ansvarsfulla mandat i händerna på en ny representation, korad, genom folkets iria val, ur den sanna medborgerlighetens krets. — Nu äro alla ståndsoch klass-skilnader fallna: nu är den bäste svensken på samma gång den bäste adelsmannen, den bäste presten. En sekularhandling är således åter genomförd, och svenska folket lägger en ny seger, som icke är fläckad af en enda droppa blod, till den långa och vackra listan af forina, oförgätliga segrar. Också sprang det glada budskapet härom, som en elektrisk eld, från stad till stad, från bygd till bygd, från man till man — och det blef genast lif, det blef ljus.och jublande fröjd öfver allt Sverges land, och närgränsande, beslägtade folk, skyndade att betyga oss sin aktning och sina varmaste välönskningar. Westerås samhälle kunde icke, det fick icke vara likgiltigt för en sådan seger, i humanitetens namn hemburen åt fäderneslandet. I dag, konungens dag, som nu mer än någonsin är föl kets dag, strålar ock denna stad i en högtidsdrägt at ljus: jublande skaror, musik och sång fylla gatorna och torgen, och vapenklädda ynglingar och män sänka med vördnad sina fanor vid befriarens, den förste Wasas stod, bedjande Gud om lycka, ära och välsignelse åt den konung, den femtonde Carl, som så, i Gustaf Wasas anda, förstått sin kallelse, sin tid och sitt folk. Svenske män! Hvar ligga länderna i söder, i ster, mer lyckliga än Norden är? — Vi kunna i detta ögonblick bjuda hela verlden på en tafla af sublim storhet, af oförvansklig fägring. Främst på denna tafla står en högsinnad, folkelig konung, hvars första och sista tanke är Sverges väl, och som är stark och trygg i medvetandet f att sjelf vara folkets förste man. Vid hans sida står hans förste minister, skaparen af vår nya statsform, en äkta riddersman, mindre genom sin börd, som är en tillfällighetens gåfva, än genom den varmaste fosterlandskärlek, en man med hufvudets och hjertats dubbla, af Gud elf skrifna adelsbref. Namnet Lonis De Geer år ock, med sin konungs och sin väns. till historien och efterverlden. Der se vi en minister, som hållit troget tillsamman och — i denna taflas vackra bakgrund rörer sig ett kärnfriskt folk, som är godt 1 sin innersta rot, och som ännu förstår vördnadens, tacksamhetens och uppoftringens heliga pligter. Fromhet, frihetskänsla och mannamod smycka ännu detta folk, som bygger och bor i skogar, på berg och i dalar, och — i djupen som på höjderna, arbeta alla dess både andliga och materiella krafter för ett gemensamt väl. Svenskar! Oss höfves sannerligen att tacka Gud för de stora och mäktiga ting, som Han med oss gjort hafver, och bedja Honom, att Hans ande ännu, somfordom, stadigt måtte hvila öfver nordanlanden, att konung och folk städse måtte i hand i hand mot gemensamma, stora och herrliga framtidsmål, och att ett hjerta och en själ allt framgent måtte litva männen af Sverges gamla, fria, ärorika land till lycka och välsignelse för konungen och fäderneslandet. Hareiter gafs kunglig salut, skyldrades gevär och ett lefve u bragtes, ätröljdt af de mest lifliga hurrarop för konungen. KL. 7 gafs bal å rådhuset. Salen var rikt dekorerad. På dess ena sida syntes konungens bröstbild, omgifven af skarpskytteoch skolungdomens fanor, samt de svenska och porska flaggorna. Deröfver höjde sig ett med guldkronor öfversälladt blått stander, hvarå hefanns ett krönt Oi kronglas, i briljant upplysoing, alltsammans omgifvet af en skog af friska granar. Midtemot, på salen: andra sida, voro placerade sköldar, med namnen De Geer och Manderström samt data den 5 Januari 1863 och den 8 December 1865. Midtför ingången säg man svenska riksvapnet och öfver vensamma stadens vapen. Alla dörrstycken voro prydda med länets vapen, och nlla dekorationer omgifna af svenska flagGOT. Sedan samlingen blif it fulltalig, utbragtes i väl sagda ord af stadens borgmästare H. M:t konungens skål, som beledsagades af lifliga hurrarop och folksåogen. — Handelsidkare. Handelsoch ekonomikollegium har utdelat tillståndsbevis för nedanstående personer att utöfva borgerliga yrken FN oto Mo ng