Aftonbladet – 1 februari 1866, sida 2

I namn som låter mindre främmande än det I stela miss Gibson, sade mrs Ham ley. Jag heter Molly. Det är ett gammali modigt namn, men pappa tycker om det. Det är rätt; håll fast vid de gamla, goda sederna, min lilla vän. j Jag mäste dock tillstå att jag finner Mary vackrare än Molly, och lika gammalt är det också, sade mrs Hamley: Jag tror4, sade Molly med sänkt röst, att jag kallades Mary så länge mamma lefde, ty hon hette sjelf Mary.4 Ja, hon dog, stackars liten, sade squiren, som alls icke märkte det tecken hans hustru gjorde åt honom för att han skulle tala om något annat, jag kommer ihåg huru bedröfvade alla menniskor voro öfver hennes död. Ingen anade att hennes belsa var svag och så var det slut med ens. tDet måste hafva varit ett bra hårdt slag för er far, sade mrs Hamley, som märkte att Molly ej visste hvad hon skulle säga. (Ja, ja, inföll squiren, och så snart efter deras giftermål också! M Jag trodde det vara nära fyra år, sade olly. Ja, men fyra år är en kort tid för personer som ämna tillbringa hela lifvet med hvarandra. Alla menniskor trodde att Gibson skulle gifta om sig. St! sade mrs Hamley, som af Mollys blick och färgskiftningen på hennes kind förstod huru nu denna tanke mätte vara för henne. Men squiren var icke så lätt tystad. tJaså — ja, jag borde kanske icke sagt det, men det är sannt i alla fall — man trodde det bestämdt. Det är icke troligt att han gifter sig nu, så att man kan ju gerna tala derom. Er far är ju öfver fyratio är, är han icke det? (Forts.)