Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 3

jade för vinden; längre bort några stora böga träd och bortom: dem syntes, om mar bemligen stod nära intill fönsterposten, er ilfverglänsande vattenyta, ungefär på er jerdedels mils: afstånd. Den ljufvasom. mardagens tystnad afbröts blott af fåglar es sång eller biens :surrande. Molly-lyssnädedertill så att hön glömde allt annat, ills hon väcktes ur sina drömmerier genom judet af röster i nästa rum. Det var bloti en tjenare som talade med mrs Hamley, men Molly skyndade i alla:fall att: packa ipp sin kappsäck och ordna sina kläder i len vackra gammalmodiga byrå, som tillika jenade henne till toiletibord. Rummets öfriga möbleriovg var så gammalmodig och så väl bibehållen som möjligt. Gardinerna voro af indiskt kattun sedan förra seklet, något urtvättade men reva och nystrukna. En liten smal matta låg framför sängen, men golfvet som för öfrigt var obetäckt, bestod af präktiga ekplankor så tätt hopfosade att ej minsta dammkorn kunde tränga n springorna. Här funnos inga afnutidens yxartiklar, intet skrifbord; ingen soffa och ngen stor väggspegel. Iena hörnet af rumnet var en hylla; på hvilket stod en kruka frostindiskt porslin fylld med torkade törnrosblad, och den, jemte kaprifolierankorna itanför det ö ag fönstret fyllde rummet ned finare vällukt än någon toilettparfym. Molly lade sin hvita klädning (af förra somnarens förråd) på sängen, färdig att be;agnas vid den för henne ovanliga toiletten i middagen, och sedån hon litet ordnat itt hår och sin drägt såmt tagit fram sin appissteieröminad, öppnade hon dörren sakta ch gick in i förmaket; der mrs Hamley ig på soffan: Skola vi stanna här uppe, minlilla vän? ag trör det är trefligere och såslipper jag