Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 3

damen och föra henne in i förmaket, der mrs Hamley väntade henne. Hon reste sig från sin soffa för att mot. taga Molly: och böll den unga flickans hand länge qvar i sin, under det han forskande betraktade henne, omedveten om att: dera framkallades ett svagt rosenskimmer på den eljest färglösa kinden. Jag tror att vi skola bli mycket gode vänner?, sade ban slutligen. Jag tycker om ert utseende; barn; och-jag låter alltid leda mig af det företa intrycket. Gif mig en kyss, min söta flicka.? Denna önskan var ej svår att uppfylia och Molly kysste gerna den bleka, fing kind som räcktes henne. jag hade ämnat sjelf komma oh hemta er?, fortfor hon, ?men det var så varmt att jag ej trodde mig böra fara ut. Jag hop: pas ni hade en angenäm färd??? ?Ja, mycket?, svarade Molly litet blygt och dertföre också litet kort. Och nu skall jag följa er till ert rum; jag har fått er helt nära mig; jag trodde ni skulle tycka mera derom, ehuru det rummet är mindre än de andra gästrummen.? Hon reste sig långsamt, samt svepte den lätta echalen omkring sin ännu eleganta figur, innan hon gick uppför bj ra Mollys rum låg på ena sidan om mrs Hamleys förmak; på andra sidan var hennes egen sängkammare. Hon visade Molly denna lätta kommunikation mellan deras rum och sedan hon sagt sig vilja vänta sin gäst i förmaket, stängde hon dörren och lemnade Molly att på egen hand göra bekantskap med sin origifning. Först och främst gick hon fram till fönströt för att s hvad som derifrån kunde seg: Det närmaste var en blömsterträdgård; der bakom en äng med högt gräs söt böl