Aftonbladet – 31 januari 1866, sida 3

tillbragte mr Gibson. med att vaka öfver en sjuk flicka, hvars föräldrar om dagen gingo i härdt arbete, och redan haft många oroliga genomvakade nätter för hennes skull. Moily gret i början men aftorkade snart sina tårar, då hon ihågkom huru ledsen hen neg far skulle blifvit om han sett dem. Det var också ganska angenämt att i en präktig vagn färdas på den vackra, af nyponbuskar och kaprifolium inhägnade lanidsvägen. Häckarne voro så öfverhöljda af blommor att hon flera gånger var frestad att bedja kusken stanna så att hon: kunde få plocka sig-en bukett deraf. Hon började nästan frukta slutet på den korta resan af sju mil; den var så oändligt behaglig, det enda som icke var så bra, var tanken på att sidenklädningen ej var någon riktig tantan? och en viss misströstan om miss Roses punktlighet. Slutligen kom man till en by, små hus visade sig här och der på ömse sidor om vägen; en gammal kyrka stod midt på en gräsplan; icke långt derifrån låg ett värdshus; ett stort träd med en bänk rundtomkring stammen stod midtemellan det lilla värdshuset och kyrkgrinden; strax utanför grinden stod också stocken.? Molly hade för längesedan hunnit öfver gränsen för sina vanliga utflykter, men hon visste att detta var byn or och att det således ej kunde vara långt till herresätet. Om få minuter svängde vagnen också in genom grindarne till parken och vägen gick nu mellan gräsplaner med högt gräs, mognande till skörd — detta var icke någon aristokratisk rådjurspark — och framtill det stora huset af rödt tegel, som knappt låg trehundrade alnar från landsvägen. Ingen betjent hade blifvit skickad med vagnen, men en ganska ståtlig sådan stod på trappån för att mottaga den unga främmande