Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 3

med smör på och skölja ned det med ett par koppar tå, hvarefter de försvunno. Denna afton bespejades de noga af mr Gibson, som beslöjade sina blickar med de långa ögonhår, hvarmed hans ögon voro kantade, medan han, mot sin vana, försökte att få ett lifligt samtal i gång. Han såg att mr Wynne flera gånger höll på att brista i skratt och att den rödhårige och rödkindade mr Coxe var ändå rödare än vanligt och att hela hans utseende och hållning antydde vrede och harm. Han vill således nödvändigt ha sig en lexa4, tänkte mr Gibson och ?omgjordade sina länder? till den kommande striden. Han följde icke med Molly och miss Eyre in i förmaket, såsom alltid eljest, utan stannade var, låtsande läsa en tidning, under det ethia med svullna och förgråtna ögon och ett utseende af en förorättad oskuld, dukade af bordet. Knappt fem minuter sedan detta var gjordt, hördes en knackning på dörren. Kan jag få tala ett par ord vid er, sir? sade mr Coxe utanför dörren. Ja visst. Stig in mr Coxe. Jag ville just tala vid er om Corbyns räkning. Var god och sitt ned. Det är ej något sådant jag ville — jag önskade. ej, jog tackar, jag vill inte sitta. Och han fortfor följaktligen stående, med sårad värdighet: Det är om brefvet, sir — brefvet med det förolämpande receptet, sir. Förolämpande receptet! Det förvånar mig att ett sådant ord kan brukas om någon af mina föreskrifter — ehuru patienter i allmänhet någon gång finna sig förolämpade då de få veta beskaffenheten af sin sjukdom, och kanske också stöta sig öfver de läkemedel som behöfvas.s