Aftonbladet – 30 januari 1866, sida 3

Hällskapets sekreterare. TEATER. Egmont af Goethe. IN Göthes Egmont på svensk seen är en flera hänseenden glädjande företeelse. De är första gången, om vi ej bedraga oss, son vår allmänhet får från skådeplatsen gör: bekantskap med något af den store tysk mästarens dramatiska arbeten, sedan mai ganska länge egt en erkändt utmärkt öfver sättning af de bästa bland dem; och det vil således synas, som om kongl, teaterdirek tionen tänker nog högt? om denna allmän het, för att tilltro henne förmågan att be gripa och njuta äfven sådana konstens verk som Goethes, hvilka genom sin harmoniskt afrundning, sin antikt-klassiska måtta och sin omsorgsfulla utarbetning bilda en stark motsats till många af de uppburna arbetens för dagen. Vidare är det hugneligt, ati man vid valet af stycke bestämt sig för Eg. mont, emedan detta verk är bäst egnadt ati framvisa Goethes stora egenskaper som dra. maturg, oafsedt att, bland de spelbara, det är frukten af det längsta och mognaste ar. betet. Vi anse det slutligen vara ett märkeligt tidens tecken, att stycket, en gång upptaget, kunnat återges på ett sätt, som i allo hedrar landets förnämsta skådeplats, och ati det hos den öfvervägande delen af åskåsare gjort ett fulit och lefvande intryck. Detta: visar, att uppslaget till gen allmänna smakens törädlande i väsentlig mån tillhör teatrarnes styresmän, och att, om dessa med lika mycken följdrikuvighet sökte arbeta för detta mål, som de nu tyvär ofta, medeller omedvetet, verka i motsatt riktning, skulle vi inom en jemförelsevis kort tidrymd ha kommit derhän, att vissa förskämda smakriktningar, om icke utrotats, åtminstone så betydligt undertryckts, att de aldrig kunde göra sig gällande från scenen eller bland den upplystare delen af allmänheten. Det kan ej här vara vår afsigt att ingå på en utförligare framställning af Egmonts betydelse och innehåll. Uppenbarligen är detta något, som går öfver en tidningsuppsats höfva: ty om detta ämne ensamt, icke blott skulle sunna skrifvas, utan äro verkligen skrifna hela böcker. Vi vilja blott i korthet framhålla några vigtigare synpunkter, ar hvilka detta märkvärdiga arbete bör bedömas, och sedan öfvergå till en särskild granskning af dess framträdande på kongl. Stora teatern. Som vi ofvan nämnt är Egmont en frukt af mycket diktararbete, Redan 1775 utkastade skalden i Frankfurt första plancn till stycket, hvars id han erhöll genom läsningen af jesuiten Famiano Stradas mästerliga, på klassisk latin affattade verk De bello Belgico, som jemte Meterens gemla Nederländska hisoria utgjort de historiska källor Goethe för silt stycke rådfrågat. Flera gånger återtaset och öfvergifvet, hvilade det ifrån år till ir, tills han slutligen under vistelsen i Rom 1787 grep sig an med en fullkomlig öfverarbetning af detsamma, hvilken lyckligt slöts i September samma år. Det är af dessa sakförhållanden temligen klart, att planen måste bära spår af de olika lifsfaser, skallen under denna tid genomgått; men att; lessa spår af ojemnhet äro så ytterst ringa, lerför hafva vi att tacka hans skarpa blick ör nödvändigheten af ett konstverks klara organisation, en egenskap, som måhända utnärker Goethe företrädesvis bland alia skaller. Ty Egmont är verkligen ett af de bestämdast organiserade dramatiska verk, literaturen kan uppvisa, om än med skäl kan nmärkas, att dess anläggning på det stora rela har en mer episk än dramatisk karaker. Vi säga med afsigt ?på det stora hela;? y enskilda scener och karakterer äro så annat och rent dramatiska, att de tillhöra le förträffligaste bland diktens skapelser. Vaturligtvis är denna på historien grundade, msorgsfullt utförda plananläggning styckets ldsta beståndsdel, och dettas episka grundon således en lemning från Götz af Berlichinens tillkomstperiod. Deremot är utprägingen af de dramatiska personerna en sedare tids verk, då Goethe mer omsorgsfullt ökte intränga i djupet åf de karakterer han rade att skildra; och deraf kommer det ;ckså, att företrädesvis styckets figurer vittna m mästarhanden. Behandlingen af det hitoriska stoffet är temligen fri, men förträffigt och följdriktigt genomförd. Att i enkildheter granska planen för att framvisa less öfverensstämmelser med och Skiljaktig eter från den historiska sanningen, skulle öra oss för långt. Så mycket måste vi lock nämna, att Goethes hjelte i hufvudaken är en trogen bild af den historiske Igmont, och att de ypperliga folkscenerna amt de två samtalen mellan rege:tinnan largareta af Parma och hennes sekreter lacchiavell (utesluten i svenska uppsättninen) ge oss en åskådlig och med stor nogae EE ENA EI MH ee i