Aftonbladet – 27 januari 1866, sida 3

kart. Det är således en adel, som kan hålla sig uppe. Men så är ock den demokratiska tiden i detta fall särdeles aristokratisk, och får hr Eneroth hållas, så söker man framdeles förgäfves annat än högadel planterad i våra trädgårdar. Det vore en reform, om hvilken vi tycka: att vi alla kunde vara ense. Föreliggande häfte innehåller beskrifning öfver tolt sommaräpplen, bland hvilka den välkända Astrakanen och det utmärkt delikata Hampusäpplet, elfva höstäpplen, bland hvilka Parmänen och Svenska Rosenhägern samt 24 vinteräpplen. Redan detta är mera än vi äro vana att finna i svenska trädoårdsböcker, men vi hafva ännu flera vinteräpplen att vänta i följande häften. Mången, som är van att studera de namnrika och skrytande tyska fruktträdskatalogerna, tycker kanske att endast ett dussin af höstoch sommaräpplen är bra litet att välja på; men man bör dervid erinra sig, att dessa äpplen äro alla goda och sådana, som både trifvas och bära utbildad frukt i Sverge, då man deremöt, oin man väljer eit hos oss oförsökt träd, ofta råkar få sådant, som hvarken bär god frukt eller eger tillräcklig härdighet, om än namnet är aldrig så långt och smaken aldrig så mycket uthasunad. Vi råda derföre hvarje vanlig trädgårdsodlare, som vill plantera nytt, att välja sina fruktträd med hr E:s Pomona i hand. Han är då säker, att hans möda och kostnad skaffar honom smakliga och nyttiga frukter. Låt deremot dem, som idka trädgårdsodling i stort, för ro skull, och som glädja sig af att ega hundratal af olika fruktsorter i sin trädgård, försöka med de nya oförsökta sorterna. Nog finnes mycket godt bland det ännu oförsökta, men den mindre wrädgårdsodlaren har säkert mera förergelse än nöje af att anställa dylika experimenter och befarar derigenom att förlora smaken för det oskyldigaste bland alla sommarnöjen, emedan han så ofta finner sig bedragen sina förhoppningar. Men den svenska Pomonan gagnar icke endast fruktodlaren: den kan äfven gagna den, som vill reqvirera sitt lilla fruktförråd för vintern och som under nuvarande förhållanden går till väga med det mest nsiva förstånd, troende sig hafva handlat väl, då han fått stor frukt. Den, som känner namn på gravenstein; grågylling och melonipple, anser sig redan vara en stor fruktkännare. Kunna dessa icke fås, så nöjer han sig med hvad som helst, i den inbillning, att allt hvad dervöfver är, det är lika bra eller lika dåligt. Man känner skilnad på peccooch hysan-te och på kaffe från Java och Bahia, men om våra inhemska frukter vet man intet, utan äter och orinar illa: det är ändock frukt, tycker man. En sådsn gastronomisk tortyr behöf ver man dock icke underkasta sig, om man blott gör en allra som knspphöndigaste bekantskap med Sverges Pomona, emedan hon presenterar oss ganska mycket, som är fullt jemförligt med de frukter, vi nu med och kostnad taga ur utländningens and. Vi hafva med detta velat antyda, att pomologien icke är en trädgårdsvurmarnes onyttiga lek, utan en rent praktisk vetenskap, som lär oss icke endast att odla utan äfven att äta frukt med förstånd, d. v. 8. så att vi få någon njutbar. valuta för våra enningar, och som säger oss, att vi ej i detta fall skola gå öfver ån efter vatten, emedan vi inom egna gränser böra snart kunna få hvad vi nu med en utgift af, snart sagdt, hundra tusen rdr årligen hemia från främmande kuster. Måtte tålamodet ej tryta den rastlöse forskaren ; ty det torde dröja innan bland oss uppstår någon, som med så varmt intresse uteslutande egnar så många år som han åt resor och forskningar i denna vetenskap till apphjelpande af en näringsgren, som kan bedrifvas lika väl omkring torparens obemärkta koja som omkring magnatens lysande Slätt