Aftonbladet – 27 januari 1866, sida 3

Svensk LitteraturTidskrift, utgifven af OC. R. Nyblom. Häftena 7 och 3. Upsala W. Schultz förlag. Med dessa häften har tidskriften afslutat sin första årgång. Vid en öfverblick af de artiklar den innehållit finner man att den väl fyllt sin uppgift som en litterär tidskrift i detta ords egentliga betydelse. Utom anmälanden af de mest framstående bland den inhemska litteraturens alster har den haft att bjuda på uppsatser af utgifvaren om den nyaste svenska dramatiken, om nyttan och nödvändigheten af formstudier, skaldeporträtt af B. E. Malmström, om humorns betydelse, om betydelsen af konsthistoriens studium, om Shakspeare och hans kommentatorer; af C. P. Wikner: Kunna vi veta något om Gud? af Hellstenius: Om slafveriet; Om Finnmarkens natur och folk af Th. M. Fries; Finsk häfdateckning, af —I1l, Roms katakomber af F. W. Häggström, jemte flera andra goda och värdefulla saker. Bland de i de sednaste häftena inrymda uppsatserna finnes en at ej uppgifven författare som har ett särskildt intresse för dagen och med öfverskrift Om internationella handelsoch sjöfartsfördrag?. Författaren ger här i korta drag en öfversigt af den europeiska handelspolitikens utveckling med särskildt afseende på de staterna emellan afslutna handelsoch sjöfartsfördrag. Efter en intressant redogörelse för hvad i vårt eget land åtgjorts i denna riktning, öfvergår han till det sednaste, traktaterna med Frankrike, och yttrar i samband dermed: Såväl genom dylika på reciprocitet grundade handelsoch sjöfartsfördrag som genom allmänt gällavde reformer i den prohibitiva lagstiftningen hafva dflesta Europas makter krossat de svårast tyngande af de bojor, hvarmed. en trångbröstad ekonomisk politik hade belastat den internationella handeln. Och eburu den ännu i myc: ket är hämmad och ofta äfven våldförd, har den dock ädelt belönat hvarje ansträngning för sin befrielse. För hvarje boja som fallit, har den utvecklat nya krafter ech låtit utbytet mellan nationerna tillväxa i förvånande proportioner. Ven har derigenom bekräftat den sats, som för ej längesedan betraktades såsom en blott paradox, att hvarje nations förmåga att köpa beror på dess förmåga att producera, och att denna åter främst beror på afsättningen. Men afsättningens vilkor och medel är handeln, och att inskränka och hämma denna är då intet anmat än att sjelfvilligt döma sig till den fattigdom, som man så ängsligt sträfvar att undanrödja. Genom de nya torg, som bhandelsfriheten öppnat för alla nationers produkter, har naturligen deras produktion mångdubblats och industrien under den allmänna konkurrensens eggelse ådagalagt en stigande förmåga af förädling, hvarigenom den i högre grad förmått realisera sin uppgift att med allt mindre arbete och kostnad tillfredsställa hvarje menskligt behof. Och ju mera hvarje folk sålunda lyckats afvinna sitt arbete, desto mera har det äfven kunnat tillbyta sig af andra nationer, och så har det otroliga inträffat, att två folk genom en friare och litiigare handel med hvarandra städse funnit sin ömsesidiga rikedom tillväxa, välstånd och trefnad träda i stället för faltigdom och arbetslöshet. Genom den försigtiga, och visserligen ofta alltför försigtiga, ötvergången till ett friare ekonomiskt eystem har man äfven lyckats förekomma hvarje rättvis anledning till kla. gomål från de förut privilegierade intressenas sida, och med sanning kan sägas, att knappt en enda af de mänga mörka profetiör; mun från dem hört vin en sn och