Aftonbladet – 19 januari 1866, sida 3

RIKSDAGEN. Borgenärers edgång i konkursmål. Inom alla länders lagstiftningar har man allt mera börjat inse vlämpligheten af den mängd edgångar, som från gammalt varit stadgade för åtskilliga de mest olikartade fall. Bland de på en gång obehöfligaste och obilligaste föreskrifter i detta afscende var säkerligen den om borgenärseds afläggande för fordran i konkurs, hvilken föreskrift, intilldess närvarande konkurslag tillkom, var ovilkorlig, men hädanefter endast erfordras, då yrkande derom framställes. Med mycket skäl kan ifrågasättas, huruvida edgåpg i detta fall någonsin borde fordras. Åtminstone står stadganaet derom i uppenbar motsägelse mot den domaren gifna föreskrift att ej behöfva fästa ringaste afseende på den aflagda borgenärseden, derest fordran bestrides och ej kan på annat sätt lagligen styrkas. En omständighet talar dock för bibehållandet af edgång, dock endast undantagsvis, i fall man har enledning misstänka, att fordringen antinen icke är ärligt tillkommen utan svekfullt aftalad med gäldenären för att bereda denne nägon fördel, eller ock till underpris förvärfvad efter konkursen, för att användas till qvittning emot skuld till konkurs boet. Onekligen kan i dessa fall edgången vara ett nyttigt band på den brottsliga hjelpsamheten eller egennyttans låga beräkningar. Men huru som helst, kan det likväl icke bestridas, att konkurslagens föreskrifter angående skyldigheten för borgenär att vid förlust af sin fordran aflägga ed, när så yrkas af gäldenären eller någon annan fordringsegare, utan att han ens behöfver underrättas om ett sådant yrkande, äro icke blott mindre välbetänkta, utan rent ut sagdt skadliga och orättvisa. Hr Blanche har, uti en vid denna riksdag väckt motion angående förändringar i konkurslagen, bland annat föreslagit en som det vill synas ändamålsenlig och tillfyllestgörande jemkning i detta med skäl allmänt öfverklagade förhållande... Vi göra oss ett nöje att återgifva motionen i denna del, så lydande: Af alla i 1862 års konkurslag meddelade nya stedgandep, torde icke något så ound: gängligen erfördra jemkning, som det i 88