Aftonbladet – 19 januari 1866, sida 2

denna odlingens sammansmältning med vildmarken hade en oförklarlig tjusning för henne. 1 närheten af slottet funnos murar och inhägnader, men de betäcktes af slingerväxter; törnrosor och sällsynta caprifolier som just nu börjat blomma. Öfverallt fanns det blomsterqvastar, skiftande i mörkrödt, blått, skarlakan, orange — massor af blom: ster, strödda öfver gräsplanerha. Molly böll miss Browning hårdt i handen, då en del af sällskapet, anfördt af en af husets döttrar vandrade omkring och besäg herrligheterna, på hvilka slösades ett beröm, hvars beredvilliga och öfverdrifoa uttryck nästan tycktes roa den stolta lady Agnes. Molly sade ingenting såsom också bäst passade hennes ålder och stånd, utan lättade blott sitt hjerta då och då med ett djupt andetag, nästan liknande en suck. Nu kom man fram till den långa raden af drifhus och vinkast, dit en af trädgårdsmästarne var befalld att insläppa gästerna. Molly vär ej till hälften så road af växterna här, som af blommorna derute, men lady Agnes, som hade mycken smak för lärda saker, utbredde sig öfver den ena plantans sällsynthet, den andras vård och odling och den tredjes märkliga namn, ända tills Molly började känna sig först litet trött och sedan alldeles uttröttad. Hon var för blyg att tala derom till någon, men slutligen fruktade hon att göra ännu mera uppseende om hon började gråta, eller om Hon, ur stånd ätt hålla sig uppe, skulle alla omkull midtibländ de dyrbara växterna; won grep åter fast i miss Brownings hand ch stammade: ?Får jag gå tillbaka utiträdgården? Jag can inte andas här!? ?Ja, gerna, gerna, mitt söta barn. Jag for 208 äl då ej förstår detta, men det ;