Aftonbladet – 19 januari 1866, sida 2

timmar kom för att hemta henne. Hor fick lof att sitta ytterst på kanten af baksäte för att ej skrynkla mamsellerna Browning: nya klädningar, men hon fick ej heller sitta så långt fram att hon besvärade den tjocka mrs Goodenough och hennes brorsdotter, som upptogo framsätet i vagnen, sålunda kunde det knappast kallas att sitta och alls icke att sitta ned, hvarjemte Molly upptäckte ati hon upptog midten af vagnen så att honej kunde undgå att blifva ett föremål för hela stadens beundran. En högtidsdag som denna kunde ej i eh så liten stad förgå obemärkt eller i vanlig regelbundenhet. Pigor stodo och tittade i vindsfönstreh, handelsmännens hustrur stodo i butikdörrarne, mödrar kommö ut ur stugorna med små barn på armen, under det att deras öfriga telningar för stora att bäras, men för små för att uppföra sig passande, hurrade af alla krafter då grefvens vagn for förbi, Grindvaktarens hustru öppnade porten till parken och neg för betjenterna. Och nu voro de inne i:parken; nu voro de framme vid Towers och en djup tystnad bredde sig.öfver damerna i vagnen, med undantag af-mrs Goodenoughs brorsdotter, som var en främling i trakten och som vågade yttra ett par örd just då man stannade framför den breda; halfrunda stentrappan. ?En sådan trappa kallas ju perron?? frågade hon, men svaret blet blott ett enstämmigt: St! st!? Det var grufligt högtidligt, tyckte Molly och hon önskade sig nästan tillbaka hem igen. Men snart glömde hon hela sin egen lilla personlighet, då sällskafa spatserade ut i de vackra trädgårdarne, vilkas make hon aldrig sett, eller ens kunaat föreställa sig. Grönskands sammetslika Flon QnO gat Slag, Jelej oiE