Aftonbladet – 18 januari 1866, sida 3

Danbys och bjuda sig sjelfva hit. Man kommer ut på landet öfver piogsthelgen för alt få vara i ro och fred, och lemnar halfva sitt hushåll qvar i staden och så snart folk får veta att vi äro här, komma bref utan all ända om huru man lävgtar efter att få andas Jitet landtluft, eller hur vackert Towers måtte vara om våren, och dylikt. Jag måste dock säga att lord Cumnor har stor skuld i allt detta, ty så snart vi kommit ut hit, far han omkring till alia grannarne och ber dem tillbringa ett par dagar här. Vi skola ju resa tillbaka till staden nästa fredag, sade fröken Agnes tröstande. Åbja, så svart vi hunnit bli af med de här skolmamsellerna. Men det är en vecka till den lyckliga dagen. Efter vi tala derom, sade mr Gibson, som genast grep fatt i detta goda tillfälle, jeg träffade mylord i går vid Cross Trees gården och han var så god och bad min lilla dotter komma med det öfriga sällska et om, torsdag. Det skulle visst glädja na mycket. Doktor Gibson afbröt sig, väntande att lady Cumnor skulle säga något. tGodt, godt, svarade hon, tom mylord har bedt henne, så ska!l hon väl komma; men jag önskar sannerligen att han ej vore så utomordentligt gästfri. Icke för att er lilla flicka ej skulle vara hjertligt välkommen, men: häromdagen fick han fatt i en yngre miss Browning, om hvarstillvaro jag aldrig hört ett ord. Hon är också skolinspektris mamma, sade lady Agnes. Jaså, kanske hon är det; jag bar aldrig sagt ett hon icke var det. Jag visste ati der vor en miss Browning; men, naturligtvis, så snart lord Cumnor hör att det finnes en till; mäste hun nödvändigt bjuda kenrg