Aftonbladet – 18 januari 1866, sida 3

, daters nederlag skall vara fullständigt, Yr ; got som dock ännu tartvar bekräftelse.? oniteuren för den 14 meddelar att Pr Jundkommit ötver Tajo Han skall, heter de Jutan tvifvel bli tvungen att inom tven -Idagar antingen gifva sig eller fly till Po tugal, Tvenne proklamationer ha blifvit utfä dade, den ena åf en insurrektionskomit och den andra af general Prim. Den förs nämnda lyder sålunda: Boldater! General Prim befinner sig spetsen för edra kamrater från Andalusie Ocana och andra punkter. De skola förer I sig med de liberala, hvilka i mängd hafi rest sig i Arragonien och Catalonien. Hant len som de! Resen er som en man! I sk len då rädda landet och friheten, Den pi visoriska regeringen beviljar er oinskränl permission. De chefer och officerare skol erhålla belöningar, hvilka hittills enda fått nöja sig med smicker och löfter Lefve friheten! Lefve Espartero! Lefv Prim!? Prims proklamatinon lyder så: Spaniorer! Det fruktansvärda ögonblic har kommit, då nationens enda räddnin och hvarje ärlig mans första pligt är revq lutionen. Jag har ställt mig i spetsen fö en ansenlig styrka, sammansatt af soldate och RKA landtmän, hvilka skynda til mig från alla håll, för att under mitt befä strida för frihet och fädernesland. Min fani är den progressistiska ceniralkomitens sed naste manifest, och med den energi, son man hos mig lärt känna, skall jag med fast het upprätthålla denna resning mot en re gering, som vanärar oss i utlandet och inon t land i grund förstör oss; son tär årt ece er! I läl vet, att jag I gon ket; I. veten äfven, att, jag i börjar finner understöd, skall jag föra er till er seger, som skall. belöna edra -mödör. Bor pare! Understt altly: nn ei n F OS. friheten! Leive den progressisti komitens program ! Lefve de konstitueranc cortes! Juan Prim!? TYSKLAND. Ur trontalet vid preussiska landtdagens meddelar ett telegram till danska blad ytterligare följande strof: Preussiska regeringen har gecom besittningstagandet af Slesvig och genom sin ställning i Holstein vunnit en underpant på att det slutliga afgörandet endast skall ske i öfverensstämmelse med Tysklands nationella intres: sen och Preussens rättmätiga anspråk. Stödd på sin egen, genom kronjuristernas betänkande styrkta öfvertygelse om rättsfrågan, är konungen fast besluten att under illa omständigheter behålla denna pant tills han uppnått målet, och deruti styrkes han ifven genom folkets bifall.? Rörande de omtalade förhandlingarne mellan vestmskterna berättar Zeidl -Corr. att England och Frankrike skulle ha diskuterat ett gemensamt förslag, som går ut vå en folkomröstning i hertigdömena. Tidingen anser dock denna fråga icke mogen amt att ett sådant försleg af vestmakterna ndast ekulle leda till ett ofruktbart poliiskt intermezzo. Nordd. Allg. Zeit. sökte för en tid sedan vevisa att Preussen, för att kunna utveckla ig till en sjöoch kolonialmakt, nödvänligt mäste skaffa sig kolonier i östra Asien, och att den kinesiska ön Formosa i sådant fseende skulle vara ett mycket önskvärdt nål för Preussens sträfvanden. Detta tyckes cke ha varit endast några t-oretiska betrakelser, utan snarare ämnadt att bereda verlden n öfverraskning, En kinesisk tidning medlelar nemligen ur säker källa, att preussika regeringen före danska krigets utbrott ast beslntit laga ön Formosa i besittning. såsom skäl dertill skulie anföras att ett reussiskt fartyg blifvit förnärmadt vid öns ust. Tidningen tillägger att Preussen sanolikt icke uppgifvit sima planer, utan vid ägligt tillfälle skall söka genormdrifva dem. För någon tid sedan omialades striden nellan det ultramontana och liberala pariet i Baiern, i följd hvaraf konungen nödades aflägsna sin gunstling Wagner. Strien blef dock icke slut dermed utan fortar ännu, och i följd deraf spridas allehana rykten om förestående förändringar. Jet heter till och med att konungen skulle mna abdikera, och detta rykte, om det ckså icke eger någon grund, häntyder likäl på en situation som icke är helt och ållet otrolig. Den afsöndring som gjorde ig gällande vid konungens uppfostran och et stela ceremoniel, som omgaf honom såom prins, gjorde bonom icke till slaf af ormen utan tvärtom förökade hans motsplighet för ädla intryck till en nästan juklig grad. Det var således mycket nairligt, att den upga konungen fattade en svärrisk tillgifvenhet för den enda menniska som om honom til! mötes med ett varmt hjerta och tora ider, Wagner är för honom mera än en än. Konungen skrifver till honom bref, om en yngling till sin älskarinna, fulia af fverspänd idealism, och efter Wagners afingsnande uppenbara de .mycken tungsint et och leda vid lifvet. Han skyr sin omifning och stänger in sig eller rider utenam långa vägar i sträckande galopp. En ådan sinnesstämning kan nog afultramonnerna begagnas att föreställa honom huru an genom en thronafsägelse kunde vinna ihet att efter behag umgås med föremålet jr sin svärmiska passion. Prins Luitpold, en argaste ultramontanen inom hela kungga familjen, blefve då regent under prins ttos minderårighet, hvarigenoni ultramon mernas herravälde skulle betryggas för era år. ull gå fyra gånger fram och åter. Er af SA RR ar a RA RR RE RR NR