Aftonbladet – 17 januari 1866, sida 3

Frågan om oäkta barns arfsrätt. Lagutskottets betänkande, som tillstyrker den kongl. propositionen i detta ämne, har, såsom man vet, blifvit antaget af två stånd, återremitteradt af ett och afslaget af ett. Ärendet torde således förekomma till förayad behandling, och vi anse oss derföre böra här återgifvaden tänkvärda granskning; som hr Carlen -egnade förslaget då det förevar i borgareståndet. Hans anförands lyder sålunda: Hr Carlen: Jag hör visserligen icke till dem, som i lagstiftningsfrågor vilja sätta saken på sin spets och förkasta det lilla, om ock ofullständiga, emedan man icke kan få det stora, fullständiga; men jag har dock alltid föreställt mig, att man q bör nöja ig med den ringare delen, utan ätt enna i och för sig innebär något godt och leder till, men ej ifrån det egentliga målet, hvilket, såvidt jag förstår, dock icke är förhållandet med förevarande lagförslag, äfven om det i formelt hänseende vore tillfredsställande. Att det icke är det sednare, har redan hr Isberg påpekåt, och jag delar i det mesta hans uppfattning. Så förordnas, att börja med, att det oäkta barnet må taga arf efter moder, ?derest modren låtit såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den församling, i hvilken hon då var kyrkskrifven?. Det tvetydiga i detta stadgande är redan påekadt. Såsom en ledamot af högsta domstolen med afseende å orden derest modren låtit? i konseljen yttrat, kan nemligen denna ordställning, med hänsyn till det strängt vilkorliga deruti, möjligen föranleda tvekan om lagstiftarens mening i frågan, hvem bevisningsskyldigheten åligger, så att, om en qvinna födt oäkta barn och anteckning derom finnes i kyrkoboken sant tvist efter hennes död uppstår om barnets rätt till arf, det kan anses antingen åligga barnet att bevisa, det modren verkligen sjelt eller genom lagligen befullmäktigadt ombud låtit anteckna (det såsom sitt, eller ock anveckningens befintlighet i kyrkobolen utgöra i och för sig ett bevis att modren erkänt barnet, tilldess det å moderssidan styrkes att anteckningen tillkommit utan qvinnas tillåtelse eller härrört af ni misstag,