Aftonbladet – 17 januari 1866, sida 2

unda fortfarande utestängda; inga varor ngo flyttas från utländsk ort direkte till andet, utan att först passera någon hamni onungariket. I anledning häraf: voro is indningarne vid utbrottet af 1807 års krig nellan Danmark och England äter nära att omma i stor nöd, emedan den danska reingen vid detta tillfälle rentaf varnade ör fartygs utrustande till Island, af fruktan ör engelska kryssarne. Men genom benedling af ett par enskilda personer medaf den engelska regeringen, att danska till sland destinerade fartyg under vissa vilkor kulle få passera. Detta i förbigående an närkt., Under de närmast följande tiotalen af år ridtogos visserligen nägra förändringar i vandelsförordningen för Island, såsom år 1816, då utländningar först erhöllo tillåtelse tt handla på landet, likvisst mot den drya afgiften af 100 rdr rmt för läst, hvilket ntet fartyg kunde bära, och hvarigenom Pskyddet? således i ingen mån blef upphäfdt. År 1836 nedsattes ändtligen denna afgift betydligt, hvarjemte andra friheter medgåfvos, tilldess slutligen 1854 fullständig handelsf ihet beviljades. 1oga tullafgifter förekomma nuaf något som helst slag, endast en obetydlig lästafgift. Hand i hand med den småningom vunna handelsfriheten steg landets bäde materiella och intellektuella utveckling i anmärkningsvärd grad. Befolkningsantalet, som under det 18:de århundradet ända till år 1787 icke skridit ett tecken framåt, höjde sig nu efterhand till 68,000 personer, som utgör den nuvarande folknummern, steg sålunda från år 1800 med nära 50 procent. Exporten tilltog ätven i öfverensstämmelse härmed. AT talg utfördes sålunda under nio karakteristiska år af 16och 1700-talen i medeltal endast 114,000 danska skålpund om året. Sedermera har denna exportvara varit i ständigt stigande, få att exporten deraf år 1855 utgjorde icke mindre än 932.000 skälpund. At ejderdun utfördes år 1784 och ären derförut i allmänhet 2000 skälpund, år 1855 hade denna exportvara fördubblats eller till 4000 skålpund. Af fjäder utgjorde exporten under 18:de århundradet högst 4500 skålp:d på ett år, nemligen år 1753, men nedgick äfven stundom till några hundra. Denna exportvara har äfven varit i stigande sedan detta århundrades början och uppgick år 1855 till 25 000 skålp:d. De största framstegen utvisa fisk och ull. Art fisk utfördes nnder de sednare åren af handelsmonopolets tider omkring 8000 skeppund årligen; år 1855 uppgick exporten af denna vara till 24.000 skeppund och hade sålunda tredubblats. Exporten af ull, som: under sednare hälften af det. förra århundradet stundom nedsjönk till endast några tusen skålpund, år 1734 utgjorde denna export 107.000 skälpund, år 1743 84,000, år 1764 39,000 skälpund, steg genom den öppnade konkurrensen år 1806 till 260 000, 1840 till 940,000 och år 1855 till 1,600,000 skålpund. — Utförseln af arbetade yllevaror hår dock härvid i någon, ehuru betydligt mindre proportion minskats. . ot Dessa glänsande resultater gestalta sig ännu vackrare vid jemförelse mellan priserna förr och nu säväl på exporten som importen. Hvad fisken beträffar hafva vi redan förut framlagt ett par notiser i detta tall. Ullpriset åter, som uäder åren 1840 — 49 i medeltal utgjorde för hvit ull 21 skillling för skålpund, steg under åren 1850— 59 i medeltal till 30 sk. Detta förhållande bar på sednare är blifvit allt gynnsammare, I hvilket dock till en del tillskrifves den minlekade tillgången på bomull på verldsmarknaden. Förlidet år betalades nemligen ullen Hi Island med en rdr till en rdr och 12 öre för skålpundet. De gynnsamma konjunkturerna, till följd af handelns oinskränkta frigifvande, hafva föröfrigt oafbrutet visat sig på det fördelaktigaste, och ehuru Island särdeles under detta årtionde vsrit hemsökt af hårda år, har man deck icke blott varit t I befriad :rån upprepande af de ryslighe er, som det förflutna århundradets hårda tider I medförde — hungersnöd och hungersdöd — utan välmågan och framåtskridandet har licke i någon väsentlig mån hdit. Den utl vidgade handelsrörelsen bevisar sig bäst vid en blick på det antal fartyg, som i våra degar segla på Island, mot förut. Detta antal utgjorde under åren 1856—063 i me-I deltal 134 styeken, med ett lästetal af 6164 ) lläster; åren 1500—1807 var lästetalev i meI deltal 2401 och: fartygens antal 57; åren 1848—55 i ordning 4785 och 120. Det är naturligt, att under sådana för hållanden kan befolkningen icke annat än på det högsta prisa frukterna af frihandelssystemet, och handelskåren har, på det hela tage , icke heller förlorat derpå. Visserligen hatva de tå, stora handelshus, hvilka förut ensamma beherrskat den isländska handeln, och hvilka samlat betydliga rikedomar derpå, blifvit nödgade att vika för konkurrersen, men i d:ss ställe ha tillfäl2 I len till förtjenster blifvit öppnade för en t mängd små köpmän, söm törut varit uttl stängda från marknaden. Handelsfrihetssyi 1 AN RR Kf a. Lå SM I. FR stemet har derföre åstadkommit en fördel-lning af vinsten på flera händer, hvilket visserligen hos de få, som på den isländska handeln samlat sina rikedomar, gifvit anledning till klagomål, men i stället, såsom nämndt är, öppnat förvärfskällor för många, som förut varit uteslutna. Dessutom har I I Islands produktionsförmåga och exporten 2 lgenom den öppnade konkurrensen betydligt ? stegrats, enligt hvad vi genom de anförda 1 I exemplen visat, hvarigenom åter handelsvinI sten i det hela taget naturligtvis äfven stigit. Fördelarne af det nya svstemet äro derföre ömsesidiga, likasom de meddelade exemplen, efter hvad oss synes, äro särdeles påtagliga och talande. 1 2 I i d ormar snar Å d e 2 Trävarvafsändningen till Spanien. Svenska och norska konsuln i Barcelona har 3 luti en skrifvelse till kommerskollegium fästat