Aftonbladet – 17 januari 1866, sida 2

F fiske utanför kusterna. Andamälet med iut icbudet, som var, att all fisk, som fånga-ni es vid Islands kuster, skulle passera deldr anska köpmännens händer, innan den kom ke verldsmarknaden, uppnåddes icke heller. 68 y då frans. ännen, som äro de störstaljfo onsumenterna, emedan Frankrike är ett! m atolskt land, der det ätes mycket fisk unlye er fastan, blefvo förhindrade att göra sina lut ppköp af isländningarne direkte, hvarige-år om de kunnat erhålla varan för bättre 44 ris, började de att sjelfva utrusta fartyg !m ll dessa nordliga fiskrika farvatten. Dessa lst afva erhållit rikliga understöd af franska pj egeringen, och resultaten af dessa frans-IA nännens fiskerier vid Island visar sig der-fc ti, att under ett af de närmast förflutna !h ren, nemligen år 1864, från hvilket del ednaste uppgifterna öfver detta fiske varitu; tt tillgå, uppgick detsamma till ett värde lp f icke mindre än 16 millioner francs. I1s-lä ands hela fiskexport under samma tid uppe vår knappast till 1!2 million francs. Myc-ld et af den fisk, isländningarne sjelfva upp-!1: Iroga, stannar naturligtvis i landet, men det s vore intet hinder för den isländska befolk-!n ningen att sjelfva tillgodogöra sig åtminstone er betydlig del af den franska fånglå sten, såvida icke genom den olycksbringan-2 de; monopolhandeln deras ?förvärfsförmöga ll minskats?, företa gsamhetsanda hållits nere lt, och hela utveckling hållits tillbaka. Prin-n ciper, som visa sig medföra ett så grund-!å ligt förderf för ett folk, borde man dock p betänka sig på att hylla eller att vilja åter-p oå till, sedan de en gång blifvit lyckligt!s öfvervunna. : Genom handelsförordningen af 1684 steg ånyo priset på importvaror, så att det nä-ly sten femdubblades. Handelskompanierna j betalade årligen i medeltal 90,000 rdr rmt till den danska kronan. Under det 18:e århundradet hemsöktes : Island mera än eljest af de svåra följderna af olycksbringande vulkaniska utbrott, och då landets motståndskraft var förlamad genom det tryckande handelssystemet; så blef detta århundrade särdeles olycksbringande för nationen. År 1762 hade en elakartad fårsjukdom utbrutit, och omkring 280.000 får eller halfva antalet af hela fårafveln hade blifvit nedslägtade updjer detta och de närmast följande åren, År 1783 stupade af pest och hunger 11,000 kor och 27,000 bästar eller största antalet afde sistnämnda och en betydlig del af de förra, samt 186,000 får. Folkmängden aftog tillföljd häraf i betydlig grad.. Under den förflutna delen af detta århundrade hade snarare en tillbakagång än cn. tillväxt i landets folkmängd egt rum. Densamma hade vexlat kring 50.000 personer, än under en följd, af år obetydligt stigande deröfver än fal-; lande dersnder, ett onaturligt förhållande, då landet ständigt befunnit sia i fred, och : derföre bort i fullaste grad kunna tillgodogöra sig frukterna af en fredlig utveckling?, År 1783 utgjordes Islands folkmängd af 48000 personer i rundt tal; denna ned-l: gick under åren 1784—1785 till 39,000 personer och minskades således äter med 9000 personer, som till största delen dogo hungersdöden.. Följande år nedgick befolkningen äter med 1200 personer. Till följd af dessa olyckliga förhållanden väcktes hos den dåvarande danska regeringen den tanken att flytta befolkningen ur landet, emedan densamma icke derstädee skulle kunna finna sitt uppehälle. Men dessförinnan nedsattes dock en komitå, för att undersöka orsakerna till landets tillbakaskridande. . Denna komit6 kom till det resultat, att dessa orsaker icke voro alt söka i landet sjelft, utan hade sin grund ide förderfliga styrelseåtgärderna och isynnerhet i det tryck, som låg på det förra utbytet och derigenom på lundets hela produktionsförmåga i allmänhet. Med anledning bärutaf och till följd af det hårda betryck, i hvilket landet var kommet, blefvo nu handelsbanden lossade genom tvenne på hvarandra följande förordningar af 1786 och 1787. Härmed var handeln Jikväl långt ifrån trigifven; hammnarne voro endast öppnade för danska undersåter och dessa fingo icke ens föra sina fartyg direkte till Island från utrikes ort, utan att först anlöpa Danmark. Icgen inföding fick heller idka handel, utan att vara i bolag med danska köpmän, och utländningarne förbjödos att lägga iland vid Island annat än i sjönöd, och skulle i så! fall aflägsna sig så fort som möjligt. Den i en viss mån öppnade konkurrensen kunde emellertid icke underlåta aft bära goda frukter. Efter tvenne års förlopp hade de inhemska produkternas värde flerfaldigats; ieynnerhet steg fiskpriset i anmärkningsvärd grad. Ett skeppund fisk, som år 1776 kostade 14 rd: 37 öre, betalades sålunda är 1792 med 48—60 rdr, eller fyrdubbelt mot förr. Samma vara hade för öfrigt under handelsmonopolets degar på verldsmarknaden gällt 60—80 rdr, då den i Island betelades med 14 rdr, andra exempel att förtiga. Antalet boskapskreatur tilltog äfven i anmärkningsvärd grad efter handelsbandens lossäånde, och befolkningsantalet, som under hsla århundradet snarare gått tillbaka än framåt, steg under åren 1788 till 1500 med 8500 personer. De på Island seglande fartygens antal. som under monopolet utjort omkring 30 årligen, steg genast— år 1788 till 55 och år 1790 till 68: Detta framåtskridande syntes dock den danska styrelsen för starkt, eller rättare, privatintressena gjorde sig gällande, så att inskränkningar i den beviljade handelsfriheten vidtogos ären 1792 1793, hvarigenom landihandel helt och hållet förbjöds, hvorjemte befolkningen anbefalldes att h. ndla på vissa hamnar; handeln direkte från fartygen, så kallad spekulanthandel, som den benämnes i Island, inskränktes, emedan förarne af dylika fartyg förbjödos att ligga mera än fyra veckor i land och att under sommaren inlöpa i mer än en af de aukto riserade hamnerne. Denna förändring :visade sin verkan bland annat deruti, att de årligen ankommande skeppens antal nedgick, år 1793 till 49 och är 1794 till 39 st. En ansökon från befolkningen, som i an ARN RR AE