Aftonbladet – 17 januari 1866, sida 2

Om monopolhandeln 1 Island. Några ord till belysning af handelsskyddssystemets historia. Ehuru det icke tyckes fordra något så ärdeles klyftigt räknehufvud, för att förstå, tt ju mindre man behölver betala för en ara, desto större blir behållningen i kassan ch att således ju bättre pris, gom kan erållas på könsumtionsartiklar, desto större nåste den enskilda behållningen blifva, hvargenom möjligheten tili nationel förkofran tegras, så finnes dock, som vi veta, månsen som strandat på detta teorem, hvilket äl dels rentef beror på en naturlig oförnåga att begripa, dels derpå att räkningen 1itsuddas med den enskilda fördelens harass, innan slutkontot blifvit uppgjordt. För att i vår mån söka värfva anhängare rån protektionisternas skola till frihandels ystemet skola vi derför nu icke gå på med eoretiska diskussioner, för hvilka både örat ch förståndet tillslutes, utan i stället illustrera frågan med ett exempel af helt och nället praktisk natur. Men vi skola icke remta detta från vårt eget lands jernvägar ller tullinkomster, . oaktadt vi icke kunna annat än prisa det glädjande tidens tecken, på hvilket man naturligtvis många gånger förgäfves pekat, nemligen att vi betala räntorna på våra dryga jernvägslån utan direkta skatter och på samma gång som vi, till följd af nedsatta tullsatser, erhålla våra varor för bättre pris än förut, — vi skola icke heller uppsöka andra kända eller okända exempel från vårt fäderwesland, utan segla ett stycke öfver hafvet till främmande land och höra hur der låter, till ett land, der handeln under förflutna århundraden varit i högsta möjliga grad protegerad, men der nu en oinskränkt frihandel är rådande, get land, der konseqvenserna af de båda privciperna å mest slående sätt derför framträder. etta land är Island. De allmännaste dragen af detta lands handelshistoria från början af det 17:de ärhundradet är i korthet följande: År 1602 bortförpaktades den isländska handeln af den danska regeringen, hvarunder Island hörde, för en viss penningsumma till ett kompani af Köpenhamnska köpmän, hvilket tillstånd fortfor till är 1787. Kompaniet fick härvid rättighet till uteslutande handel på ön, hvars egpa inbyggare derigenom renptaf utestängdes från den ut ländska marknaden. För att i någon gred inse hvilken betydelse en sådan åtgärd måste ega för Island, må man erinra sig, att Island är ett erxdast boskapsidkande land, som måste taga hela sin förbrukning af epanmäl och af industrialster från främmande länder; exportartiklarne äro hufvudsakligen fisk och ull. Förhällandena äro derföre här synnerligen enkla, När rege. ringen, dels för att rikta den danska stats. kassan, dels till köpmansintressets gagn stiftade monopolbandeln för Island, höjde den i och med detsamma priset på en mängd förnödenhetsvaror, som landet ovilkorligen behöfde, såvida dess bebyggare icke skulle svälta ihjäl eller föra endast ett bekymmersamt lif. Detta sätt afinkomsters dragande till kronan och hopande af förtjenst på vissa enskilda hönder genom-—ett handels monopols stiftande motsvarar således en in. komst genom tullsystem och en prisstegring till följd derutaf, ehuru det förra sättet för uppnående ef samma ändamål är beqvä mare, när man har att göra med en aflägsen landsdel, der isolering lätt kan genomföras. Hvilken blef emellertid den närmaste följ den af det band, som sålunda blef lagdt på handelsfriheten genom 1602 års förordning! Jo, naturligtvis den, att priset på importe rade varor steg, så att detsamma under när: mast påföljande år tretill fyrdubblades. under det fiskpriserna i dess ställe minska. des. Hvilka inverkningar detia åter må ste utöfva på ett futtigt lands utveckling. kan man väl förstå. De små tillgängarne blefvo nemligen medtagna, hvaraf åtel töljde, att landets förvärfslörmåga öfver butvud minskades, såväl hvad fisket som boskapsidkandet beträffade, armodet ut bredde sig och folkantalet nedgick. I ett enda distrikt af landet dogo under de tre första åren efter monopolhandelns införande icke mindre än 800 personer af hungersnöd, och i hela landet omkring 9000 personer, hvilket utgjorde ungeltär 6 af befolkningen. Denna fasansfulla verkan af monopolhan. delns införande skulle äfven på förhand nästan kunnat beräknas, ty då landet förut ggn jemnt upp så mycket, som beöfdes för inbyggarnes tarfliga uppehälle, hvilket man kan finna derutaf, att osktadt ett högst enkelt och tarfligt lefnadssätt välmågan i ringa eller ingen grad tilltog, är det naturligt att det skulle blifva ytterst svårt eller omöjligt för inbyggarne att draga sig fram, när importvarorna på konstladt sätt fördyrades, Och konseqvensen deraf blef cerföre, att de fattigaste svälte ihjäl, len högsta konseqvens för öfrigt, till hvilken prohibitivsystemet kan komma. Obekymrad om dessa förhållanden fortså sh RR MR RR RR