Aftonbladet – 15 januari 1866, sida 3

sen att förvandla en del af det insatta grund: kapitalet till grundfondshypotek. Den af. kastning, berörde grundfondshypotek lemnar, ingår bland andra banken tillkommande räntor. Det har varit, såsom vi ofvan nämnt, öfligt att fördela den årliga utdelningen i grundfondsränta och vinstutdelning. Derigenom framträdde klarare, hvilken afkastning ett kapital uti banklotter gaf utöfver vanlig ränta. Bland skälen för denna fördelning förefanns ett uti det äldre bevillningsförordningens stadgande, som förklarade 5 räntan vara bevillningsfri, men deremot tog i anspråk 0,3 af den sjette procenten, under namn af bevillningsafdrag?. Under sådana förkållanden var det naturligt att grundfondsräntan då borde bestämmas till 5 4; fast hellre som räntefoten på goda inteckningar ej var högre än 5 4 och på goda obligationer än lägre. Nu deremot kan man med fullt skäl säga, att medelräntan för till grundfondshypotek användbara papper ställer sig närmare 6 än 54. På dessa skäl synes det vara lämpligare, att bankbolagen bestämde grundfondsräntan hädanefter till 6 4. Det kan väl synas vara temligen likgiltigt, huru det belopp, som i alla fall kommer lottegarne tillgodo, fördeJas, men om grundfondsräntan bestämmes ill 6 4, så erhålla bankstyrelserna derigenom en maning att tillse det grundfondsrypoteken afkasta, såvidt ske kan, denna ränta och komma icke i frestelse att sätta 1tlåningsräntan för respektive lånetagare af srundfonden till endast 5 , hvarigenom lessa lån blifva eftersökta och anses böra illkomma företrädesvis lottegarne. Ju sällyntare lottegares förbindelser blifva ibland ;svundfondshypoteken desto bättre!