Aftonbladet – 15 januari 1866, sida 3

Grundfondsränta. Åtskilliga bankbolag hafva, vid bestämmandet huru årliga nettobebållningen af bankrörelsen borde användas, följt den grundsats, att, sedan först blifvit afsatt till reservfonden det belopp som bolagsreglorna ovilkorligen föreskrifva, återstoden blifvit fördelad uppå banklotterna, på det sätt, att grundfondsränta först blifvit utlemnad antin en mot särskild räntekupon eller mat qvitto af banklottegarne å upprättad utdelningslista och hvad derutöfver befunnits utgöra hela procent af bankens grundfond har utlemnats under benämning af vinstutdelning å banklotterna; det som icke uppgått till hel procent har sedermera lagts till reservfonden. Dock hafva bolagen understundom lagt en större del. af årets nettobehållning till reservfonden än bolagsreglorna föreskrifvit. Dylik försigtighetsåtgärd har visat sig helsobringande och der den icke vidtagits, har man haft skäl att ångra det man velat lyfta allt som möjligtvis kunnat uttagas. När, i enlighet med de äldre bankförfattningarne, bankernas grundfond bildades på det sätt att blott en del inbetalades, men för återstoden ställdes af hvarje lottegare ett hypotek, som, ehuru i bankens vård, ieke at bankstyrelsen vårdades, så uppbar lottegarne ett slags grundfondsränta allt efter beskaffenheten af det deponerade hypoteket. Denna oreda är genom nya banklagens föreskrifter helt och bålet undanröjd, ty nu skall banklotts hela belopp avilkorligen inbetalas, och det åligger bankstyrel