Aftonbladet – 15 januari 1866, sida 3

Article Image
EKXKONOMISET. Tur och etur. Under nrästlidet år har man kunnat in hemta det erfarenhetsrön, att fastighetskre diten och handelskrediten äro i fråga on större eller mindre lätthet att placera pep per, mycket :skiljaktigar Det har vari ganska svårt att erhålla slående lån till ( 12 ränta mot goda intecknade skuldebref Men under 3:dje qvartalet diskobterade villigt aila förekommande, dugliga handels papper till Se å 5 4, och ehuru räntefo ten mot hösten undergick någon höjning till 6 och närmare årets slut till 6!2 4 föl dylika pepper, så har tillgången på penning. kopitolet i det allra närmaste motsvarat ef terfrågan. Med den utveckling bankväsen. det nu vunnit, våga vi uttala den för hoppning att nödiga. förlagskapitaler icke komma att saknas för handel och näringar -åvida bankstyrelserna undvika att genom utlåning mot borgen främja konsumtionskrediten och göra penhingkapitalet otillräckligt. När vi tala om handel och bandelspapper så afse vi dermed icke endast köpslut träffade mellan handlande till yrket, utan jemväl sådana affärspapper som tillkomma på grund sf respektive producenters försäljningar af sina produkter. Landtmän och näringsidkare af alla slag äro således inbegripna uti de affärer, som enligt vårt förmenande kunna och böra på ett tillfredsställande och kraftigt sätt af bankerna främjas, Men på det bankstyrelserna må blifva i tillfälle att motsvara de rättmätiga anspråk, som allmänna rörelsen har på dem, så fordras icke allenast att de sorgfälligt undvika borgensutlåningssystemet, utan jemväl afskudda sig en annan arfsynd, somv härflyter från tiksbankens allmänna diskont och som har utseende af rättvisa och billighet. De lånesökonde inlemna sina papper att ligga i tur?, men dessa papper råka ofta ut för en besatt otur, ty då lånet sökes och låntagaren antagligen behöfver penningar, emedan han sökt lån, så erhåller han inga sådana, just då de kunnat fördelaktigt användas, men 3, 4, ja ända till 12 veckor sednare, då tilfället att använda penningarne gåit förloradt, erhåller han benägen underrättelse att lånet blifvit bifallet. Finnes någon skarpare bevisning, att en dylik utlåningsgren endast utgör och anses såsom en lånebjelpsanstalt, passande för den, som. lånar här och betalar der, eller som svälter sig fram bäst han kan tills ett lån utfaller, då han frossar en liten tid obekymrad om den snart stundande förfallotiden. Det är mer än beeynnerligt att de:na lånegren blifvit med förkärlek omhuldad af bondeståndet, som dock representerar Sverges besutna befolkning, i hvars uppenbara intresse dei mäste ligga att borgensutiåningen inskränkes, så att penningkapitalet må uppsöka antingen de intecknade skuldebrefven direkt eller hypoteksföreningars på grund deraf utgifna obligationer. Hvad nu särskildt. beträffar det af oss påpekade förhållande, att låneansökningarne få ligga i tur, så kan rhångfaldiga exempel framläggas, huruledes detta s. k. system förer landtmannen in på en vigilans, som kostar honom både tid och pengar, eller, t. ex. om en landtman säljer 100 tunnor råg och derför erhåller köpmannens revers på 6 måvader, samt begifver sig till en bank för att belåna den erhålina reversen i akt och mening att för de erhållna pepningarne köpa stalloxar; kan det väl då vara honom likgiltigt om han får penningarne straxt till sin påtänkta affär, eller några månader sednare, då hans företag ej vidare är utförbart? Och är det väl billigt att, då bankstyrelsen är i tillfälle göra sig underrättad om förhållandet, en så beskaffad lånesökande skall läggas i tur att vänta efter en rad af borgensreverser, som må hända icke representera andra gjorda affärer än längesedan iråkade skulder? Det är utan tvifvel en svår uppgift att med säkerhet skilja emellan tillkonstlade papper och papper, som representera verkliga sunda affärer; men med någon vana och med den kännedom om personer och förhållanden, som står att vinna i en trängre krets, bör det lyckas rätt väl, och det ligger en verklig rättvisa uti att gifva affärspapper företräde och att låta accommodationspapper röna en märkbar otur. Grundfondsränta.

15 januari 1866, sida 3

Thumbnail