Aftonbladet – 15 januari 1866, sida 3

fillkomma företrädesvis lottegarne. Ju säl syntare lottegares förbindelser blifva iblan grundfondshypoteken desto bättre! Om behofvet af en vapenkomit6. Vid denna riksdag har en enskild motio när, hr Ljungberg, föreslagit en dylik ko mitå, på betraktande tages, å ena sidan den stora vigten för vårt försvar, att vape i farans stund finnas att tillgå i tillräckli mängd och af tidsenlig beskaffenhet, sam å den andra; den Tinga garanti, somidett hänseende för närvarande finnes, då vapen inskaffningen är beroende af en enda per sons godtfinnande, nemligen generalfälttyg mästaren, kunna vi ej annet än uttala vå varma önskan, att ett så vådligtförhålland mätte upphöra och att denna vigtiga ange lägenhet lägges på fleras ansvar. Vi hafva etter genomläsandet af det K. M:ts proposition åtföljande statsrådsproto. koll, bil. n:r 3 a, blifvit ännu mera öfver tygade om riktigheten af våra ofvan utta lade åsigter. Vi skola derföre i störste kor het redogöra för det märkligaste som j denna bilaga angående de-s. k. artilleribehofven förekommer samt dervid bifoga våra reflexioner. Krigsministern utlofvar der, vid frågan om gevärstillverkningen, att vi efter ) innevarande statsregleringsperiods utgång skola hafva färdiga omkring 92,000 gevär; d. v. 8, ungefär hälften af hvad vi enligt landtförsvarskomitens föråleg böra hafva. Detta vore således i och för sig: ett förhållande, som lemnade mycket öfrigt ett önska, men protokollet upplyser derjemte; att tillståndet är sämre än hvad denna siffra angifver, i det nemligen 37.389 st. af detta antal (1854 års slätborrade, upprefflade) icke kunna anses fullt ändamålsenliga. Då härtill kommer, att de återstående 54.611 gevären äro af diverse modeller samt erfordra 3:ne olika ammunitionssorter, hvilket under krig måste medföra högst betydliga olägenheter, är således klart, att denna angelägenhet nu befinner sig på den ståndpunkt, att kraftiga åtgärder till dess förbättrande böra vidtagas. Till gevär begäres för nästa år 457,500 rår. Då likväl någon modell för dessa gevär äcnu ej blifvit antagen, och, evligt hvad på annat ställe af statsrådsprotokollet förekommer, det tycks behöfvas lång tid innan en ny modell hinner försökas, ändras och antagas, torde beviljandet af detta anslag utan någon den minsta fara kunna anstå till nästa riksdag. Detta kan anses desto vissere som af .de 675,000 rdr, hvilka vid förra riksdagen till gevär anslogos, ännu ej mera än 240,769 rdr, dels som förskott, dels i liqvid för färdiga gevär blifvit utbetalda. För öfrigt, om vi ej missminna oss; borde en betydande summa af de krigsrustningsmedel, som vid slutet af förra riksdagen af ständerna: beviljades, användas till anskaffande af nya gevär. Vid talet om nämnde krigsrustningsmedel föranledas vi att här uttala vår förvåning öfver att i statsrådsprotokollet intet förekommer om huru de af dessa särskildt till sevärsanckaffningen afsedda medel, och hvilka, som vi tro, utgjorde 372,000 rår, blif vit använda. Det vill eljest synas, att för pedömandet af hithörande anslagsbebof en cedogörelse för dessa hade varit af nöden. Ett förhållande i afseende på gevärsfrå san, som ej bör lemnas oanmärkt, är det elmodiga understöd, som föreslås för de ivilliga skarpskytteföreniogarne, nemligen 137,250 rdr för 3000 gevär å 45 rdr 75 öre stycket såsom vederlag för lika många gevärs utlemnande ur kronans förråder. Dessa sevär äro förmodligen af 1864 års kammaraddningseller 1860 års till kammarladdning förändrade modell, d. v.s. af den nyaste. Men nu kan med skäl frågas, hvarföre staten tvenne gånger skall betala för samma sak, och hvarföre ej dessa gevär utan vidare kostnad kunde öfverlemnas åt skarpskyttarne? Svaret ligger nära: man skulle derigenom nödgas erkänna, att icke iullenast dessa 3000 nya gevär ulan samtlige 92,234 refflade af samma eller äldre nodell, numera, sedan man börjat besluta sig för tändnålsgevären, skulle vara mindre mvändbara för armn och: följaktligen de många på dem nedlagda millioner till hälfen bortslumpade, emedan man aldrig haft något visst system, utan ständigt måst frångå uldeles nya modeller. Sådant lär väl äfven vara verkliga förhållandet. Och vore let ej under sådana omständigheter vida vättre, att antaga den principen att åt skarpkyttarne helt enkelt och utan vidare kostad för staten öfverlåta nämnde gevär, i amma mån som armen får nya tändnåls;evär? Detta vore reut spel, och man belöfde då ej låtsa på samma gång undertödja skarpskyttarne, som man skyddade gen ry88Till kavalleri-skjutvapen begäres 45,000 rdr, aktadt general-fälttygmästaren, hvars förlag i detta afseende krigsministern tillstyr er, ännu ej vet, huvuvida vapnen skola ara afsedda för skjutning till häst på nära åll eller till fots på längre afstånd (!) och åledes ej har någon modell att föreslå. Itt med detta anslags beviljande således äfen kan anstå till nästa riksdag, utan att nan löper fara att en modell dessförrinnan inner antagas, får väl tagas för gifvet. 15,000 rdr begäres till modeller för tändålsgevär. Vid tillstyrkandet af detta anslag pplyser krigsministern, att sådane gevär af era orsaker äro de lämpligaste, men att de nodeller, hvarom general-fälttygmästaren aft kännedom, icke varit af sådan beskafenhet, att de kunnat anses fullt ändamåls nliga, hvarföre ifrågavarande anslag begäeg till anskaffning af tjerliga modeller och ill försöks anställande. Härvid bör anmärkas den besynnerliga mständigheten, att då tändnålsgevär varit ill sin konstruktion allmänt kända i öfver 0 år och generalfälttygmästaren anser dem