Aftonbladet – 9 januari 1866, sida 3

Vi hafva ej velat neka plats för ofvanstående: uppsats, ehura hvad i densamma anföres, om-den långsamma rättsskiphingen, om häradsrätternas sammanträde en gån hvarje månad, om: särskild protokollsförare vid dessa domstolar och om hofrätternas fördelning i mindre domkretsar, redan blifvit af oss utförligare behandladt i en artikel för den 3 sistl. Augusti rörande ?Den långsamma rättekipningen samt domstolarnes organhisation?. Förf:s uppgift att, enligt våra landskapslagar, ting skulle hållas hvar sjunde dag? kan väl tåla vid en liten jemkning. I dessa lagar finnas nemligen omnämde fridheer i soknum?, under: hvilka fridstider icke alls någon lagsökning eller rättegång rörande civila saker och mindre brottmål fick ega rum. Dessa fridber benämndes Warfridher, Anfridher och Julafridher samt sträckte sig frän midfastan till pingst, men i somliga landskaper endast till Christi Himmelstärdsdag, från olaffsmeessu ok til mikieelsmaessu? samt från julafton till 20:de dagen efter juldagen. En dylik frid egde äfven rum i det bärad, hvars manskap gått ut i Izediung för att icke räkna alla kortare fridher? vid större kyrkohögtider, hvilka i den katolska kulten alltsomoftast förekomma. Dessa tre fridher? lågo sedermera till gränd för de af förf. åberopade stadganden i-landslagen — ja, vi kunna ganska väl spåra deras inflytande på nu gällande lags bestämmölser om tingsterminerna, Mellan dessa ?fridbeer? skulle visserligen leg skipas ?hvar siundee dagh, men flera omständigheter antyda fit man ej varit så sträng med uppfyllandet af detta lagens bud. Redan Westgöthalagen, i dess yngre codex, omtalar blott två tingsterminer; Um aret sculu tu heerazthing ware. SednarJag stadganden visa äfven att ting ej så ofta blifvit hållne som lagen påbjudet. Förf. yttrar i sin PAK att ransakning med fångar borde hållas uteslutande å länscellfängelserna, hvarigenom man undsluppe att föra brottslingen på långväga resor till det härad der brottet blifvit begånget? samt att det oftast vare omöjligt att under dessa regor hindra fångarne från samtal med hvarandra. . Detta förslag kunna vi af flera skäl icke biträda? Nästan vid hvarje brottmälsransakning måste nemligen en mängd vittnen afböras, för att kunna lagligen binda den brottslige vid kl kl Om nu ransakning endast skulle hållas vid länsfängel serna, måste följaktligen alla dessa vittnen resa in till residensstaden, hvarigenom flerdubbel kostnad och bråk orsakades än nu är händelsen. Vittnena, som sälunda fåt: färdas 8; 10; ja ofta 18 mil; skulle troligen