En röst ur bondeståndet om franska traktaten. Vadstena läns tidnings sedvast hitkomna nummer innehåller i detta ämne en förträfflig uppsats; som bladet mottagit från en al bondeståndets mest upplysta och frisinnade medlemmar?. Vi göra oss ett nöje att här återgifva densamma, så lydande: Bland de flera gynnsamma omständigheter, som samverkade till den lyckliga lösning af den stora reformfrågan, hvaråt hela svenska folket nu med ail rätt har skäl att glädja sig och som åt vårt fosterland beredt en förhoppningsfull framtid, torde det på en gång värdiga och skickliga sätt, hvarmed vår tidningspress i allmänhet behandlade denna fråga, få anses såsom en af de mest följdrika. Med ett språk, värdigt ett helt folks organ, och utan tillhjelp af andra vapen än den bevisningskraft; som var att hemta i sjellva frågans egen beskaffenhet och tidsmomentets oafvisliga kraf, bekämpade pressen allv de fientliga anfall mot denna reform, hvilka under frågans hela utvecklingsprocess voro hvarken få eller oskickligt anlagda, samt försvarade sakens inneboende, sannipg på ett sätt, som förtjenarnationens hela tacksamhet och högaktning...Men om man sålunda har allt skäl att erkänna och högt värdera den aktnings bjudande enighet avt upplysa och reda be greppet, som--pressen i allmänhet i denna nationalangelägenhet utvecklat, så har likväl ett skärande missljud -i denna vackra harmoni låtit förmärka sig i den dubbla roll, som tidningen Dagligt Allehanda härvid spelat, — en dubbelhet så mycket mer föraktlig, som den visar en omisskänlig benägenhet, att försöka missleda rätta uppfattningen af en i sjelfva grunden för samfundsförhållandet djupt och mest ingripande lifsfråga. Olika meningar, ärligt och öppet uttalade, både kunna och-böravrespekteras antingen striden gäller att, försvara konservativa eller fr.måtskridandets grundsatser; men den som kan tillåta sig en taskspelares roll i en så epokgörande fråga, som den nu omhandlade, har sannerligen förverkat all rätt till båderaktsing-ochsförtroende.San: ningens makt bar.nu emellertid, Gudilof, besegrat alla mot den medbörgerliga rättvisans fordringar mer oeh mindre ärligt använda-vapen i den utkämpade stridem.rörande sjelfva fundamentalfrågan i vårt samhällsskick. Meningsstriderna äro nu öfverflyttade på underafdelningar inom det gamla riksdagsmaskineriets lagstiftningsområde, der partigängare : få ytterligare tillfälle att försöka sin lycka. Bland de frågor af större vigt, som nu återstå för den för sista gången församlade ståndsriksdagen att behandla; torde den om franska traktaten företrädesvis förtjena en allmännare uppmärksamhet. Icke blott i finansielt, utån äfven i politiskt hänseende) är denna fråga af ömtåligaste och vigtigaste beskaffenhet. I ändamål att öppna en förut otillgänglig marknad för våra förvämsta exportartiklar, jern och trä, har det lyckats vår regering att, efter långa öch ansträngande underhandlingar med Frankrike, öf: verenskomma om sådana vilkor för detta ändamäls vinnande, som å ömse sidor ha ansetts lämpliga, och med tillbörligt fästadt afseende särskildt på Sverges tinansiella fördel; hvårjeimte vårt intresse af-att-etå ivänskapligt: törhållandestill en: af Europas förnämsta stormåkter härvid tagits i beräkning, och för hvilket ändamål en ömsesidig handelsoch sjöfartsförbindelse också är den väg, på hvilken ett varaktigt politiskt föreniågsband makter emellan säkrast kan utbildas. Med sådan i dubbelt afseende vigtig betydelse för vårt land före!igger nu den franska traktaten till ständernas bedömande. Att ett förkastande af denna regeringshandling skulle på ett obotligt sätt kompromeftera både regeringen och landet,: icke blott inför den kontraherande makten, utan äfven inför hela Europa, ligger för öppen dag, och den skada, som i fora afseenden deri genom tillfogades våra mest vigtiga intressen, skall man länge fåfängt få söka attreparera. Detta oaktadt har det redan visat sig att det verkligen fianes en fraktion, som inom riksförsamlingen söker genomdrifva en sådan förkastelsedom, och att Dagligt Allebauda ställt sig till fraktionens disposition är äfven en känd sak. Att denna tidning länge fört ultraprotektionisternas talan och dervid icke varit så nogräknad i valet af medel, har icke kunnat förvåna någon, som haft närmare kännedom om bladets mora liska halt; men att den skulle låta småsinnets egennyttiga beräkningar eller hämndlystnadens låga planer föra sig ända derhän, att icke akta för rof en hela landets förnedring, blott den åtagna rollen kanspelas skickligt, sådant kan först förklaras vara möjligt, sedan bladets sednaste sätt attuppträda i representationsfrågan blifvit kändt. Att protektionistpartiet för sina planer begagnar som bundsförvandt ett ännu icke svalnadt hämndbegär för lidet nederlag i 3; riden om representationsreformen, är för lenna falang en icke föraktlig konjunktursak, och målet för dess operationer synes nu vara: att till hvad pris somhelst undanskjuta en ministerpersonal, som visat sig mera hylla tidsenliga och folkvänliga reforner, än omhulda enskildas intressen och volitiska företrädesrättigheter på den stora ullmänhetens bekostnad Men då fraktionen öker inleda äfven jordbruksintresset och begagna detta såsom redskap för slixa syfen, troende sig här kunna ockra på ett skunnighetens prisgiföa fält, så bör man iutminstone kunna hoppas att ett så oförsynt) örsök skall mötas med förakt och af hela ordbruksklassen ääses fåsom ett för den amma förnärmande tilltag. Ty om deticke