MOLN ocH SOLSKEN. Berättelse af Charles Reade ). Bland sällskapet befann sig en viss Timotheus, John Brown, som egentligen var skomakare till sitt yrke, men som årligen skickades ut på fältet vid skördetiden. Ynvglingen hade en viss landtlig telang för musik, hvilken han ädagalade. genom attspela klarinett till psalmerna ikyrkan, till prestens stora grämelse. Nu efter kören. sågos en eller två. personer. nicka åt denne unge man eller stöta honom isidornayhvilket han besvarade med att göra alla! dessa tillgjorda miner och svårigheter, som äro hätdvunna för sångare och sångerskor både i staden och på landet. Ack ja, Tim, du måste sjunga en visa för oss7, utropade mrs Mayfield. Han kan en ny nu, mistressl!? inföll en dränggosse med ögon stora som tekoppar. Nå, bvad handlar den om, min gosse?? Åhjo, svarade gossen, den är om kärlek, tiörstås? (hvaråt flickorna foittrade); och jag tror, att den handlar om er; mrs Mayfield.? Om mig! Då måste den vara vacker.? Kör af landtjolket : Ha, ha, hal? Seså, mr Jobn Brown, den : måste jag bedja er att genast 1å höra. (Jag kan se botinen på deras mugger, Jane)? ?Ja, men?, sade mr John Brown, i det han blygsamt slog ned ögonen, jag vet ändå icke riktigt hvad jag skal säga om det. Kanske att ni inte skulle tycka just så mycket om den i så stort sällskap.? ?Asek, hvarför icke, om jag får fråga?? S ET Se Aftonbl. nir 1—3.