Aftonbladet – 29 december 1865, sida 3

ännu ifrig och förvirrad. ?Jag lemnade detta hus under egna förhällanden och dessa mina fiender kunna begagna tillfället till att förtala mig.? Vanan är sannerligen en sällsam sak. — Denne man var så töga van vid oskuld, att han icke visste huru han skulle bära den. En rättvis anklagelse skulle ha funnit honom lugn och stridsfärdig; men den oförtjenta misstenken gjorde honom förvirrad och beröfvade honom hela hans själsnärvaro. 2 Om jag vore i ert ställe?, sade mr Didson kallt, ?skulle jag inte gå anklagelsen i förväv; säkert är, att detta hus brunnit under högst egna och ledsamma förbål:anden. Som vattenrören voro frusna, hoppades vi inte att få särdeles mycket vatten ur dem; vi försökte emellertid och upptäckte nu — kan ni gissa, mr Gervoise, hvad vi upp-i täckte? ?Nej — nej, det kan jag verkligen inte, stammade den olycklige mannen. Mr Didson lade sin hand på hans axel och såg honom rakt in i ansigtet. ?Vi upptäckte, sir, att alla vattenrören voro förstördr, så att äfven om ett plötsligt tövader hade inträffat, skulle vi inte kunnat lå så mycketsom en droppe vatien, Bra besynnerligt — inte sannt?? Mr Gervoise kunde icke svara; han skulle kunnat qvida af smärta och ångest. Detta var således det verk som Antony hade utfört. Svetten stod i stora droppar på hans panna, och det surrade för hans öron som om en hel-flugsvärm hade kringsvärmat honom. Ruin, straff och vanära hängde öfver hans hufvud. Fit ögonblick hyste han den låga tånken; att förfäda Aniony, men kam och fruktan, icke medlidande, höllo honom tillbaka. Mr Didson säg kallt på