Aftonbladet – 29 december 1865, sida 3

liga ärenden underkastats offentlig grafisknir af män, pröfvade i allmänna värf, sjelfständig genom sin samhällsställning, stödjande sig I medborgares förtroende. Men det ärjust sådar män, som den nya riksdagsordningen söker si som de framtida riksdagsmännen, det är just dessa egenskaper som hennes valrättsbestämni gar syfta. Men hon har utsträckt vilkoret medborgares förtroende till alla riksdagsmöi och hon har gilvit detta en bredare grundv: genom att bland de väljande inrymma alla ell nästan alla medborgare, hos hvilka man ka vänta håg och tid och förmåga att taga någo del i statens angelägenheter. Den nya riksde gen, som om i3 månader skall sammanträöd: ommer tvitvelsutan att till större delen best at gamla riksdagsmän; men de få då mötas, ick såsom ombud trån skilda klasser och intresser utan såsom representanter at samma ena sver v ska folk; de gamla försvårande riksdagsformern hafva då fallit, men qvar står den i vår rege ringsform så förträffligt uppdragna begränsnin gen af konungens och representationens makt Riksdagens sammansättning blir er annan, a! betssättet till en del också; men omfånget fö dess verksamhet blir detsamma, statsmakterna inbördes förhållande oförändradt, och det rik material af politisk erfarenhet, som de förflutn; tiderna samlat, skall raskare tillgodogöras af el församling, som ofta sammanträder, lättare ar betar, och i hvilken konungens rådgifvare kom ma i omedelbar beröring med folkets represen tanter. Men ehuru min öfvertygelse är, att det ny representat.onssättet har stora företräden för de gamla, så vill jag dock erinra eder, M. H. der om, att allt beror derpå, i hvilken anda de ny: formerna tillämpas. Fordna tvedrägtslrön är qväfda, men nya kunna uppspira; tunga forme äro afskaffade, men de som träda istället kunn: blifva alltför lätta; nya segel äro hissade på statsskeppet, men så mycket mer måste mar akta både på roder och barlast. Måtte en och hva ej blott i denna krets, utan i hela riket, ej blot retormens anhängare utan ock dess ärliga mot ståndare betänka, att ännu ingenting annat äl gjordt än att porten öppnats till den nya ut vecklingsbanan, att de första stegen, så ofta be stämmande för hela riktningen, måste tagas mec Letänksamhet och fasthet, att den nya institu tionen, om den skall vinna stadga till foster landets båtnad, måste med kärlek och nit om. fattas och vårdas af fosterlandets alla söner. Ingen får undandraga sig; ingen får vara lik giltig. De politiska rättigheterna medföra mot. svarande skyldigheter, som ingen får försumma, ingen kan försumma, utan att draga öfver sig ett straff, som förr eller sednare skall drabba honom eller hans efterkommande. I denna er. inran ligger en allvarlig maning, men ingen misströstan. Nej, M. H., forntid och samtid berättiga oss att tänka högt om den framtida utvecklingen af vårt samhällslif. Höga minnen berätuga till sköna förhoppningar, och i intet land har friheten bögre och ädlare minnen, än i vårt. Ty vårt folk har alltid åt sig i lagen bevarat grundvalarne för all politisk frihet: sjelfbeskattning och lagstiftning; vårt land är det nd i verlden, der menniskovärdet aktats högst ven hos trälen, der ett kättarbäl aldrig brunnit, der reiormation införts utan att kosta någon menniskas lif på ena eller andra sidan, der tortyren aldrig af lg tillåtits, spionväsendet aldrig fått slå rötter; hos oss fick tryckfriheten redan för 100 år sedan grundlags helgd; hos oss är associationsoch församlingstr heten till den grad hemmastadd, att ätven beväpnade föreningar bildas utan att väcka myndigheternas oro eller misstro. Och i spetsen för detta värt fria folk, står en konung, högsinnad sjelf och derföre äfven tänkande högt om sitt folk, högsinnad nog att genom det förslag, hvars tagande vii dag fira, kasta bort det gamla: divide et impera, och derigenom af sitt iolks representanter frammanande en högsinthet utan like. Ty våra ständer hatva — hvad ingen dylik församling i verlden gjort — utan den ringaste tillstymmelse af tvång, utan att ett hår blitvit krökt på någons hufvud, utan att en enda laga form blifvit öfverträdd, trivilligt nedlagt sin icke missbrukade makt, frivilligt lemnat rum för en ny sakernas ordning. Ett tolk med sådan forntid, sådan frihetsvana, sådana statsmän och sådan kung, kan under Guds nådiga beskydd hoppas den ljusaste tramtid. Ja Gud beskydde värt gamla älskade fädernesland! En skål för dess framtida lycka, under det nya skitte af dess historia, hvars inträde betecknas med den i December 1865 antagna riksdagsordningen ! RR R I Hernösand firades reformen med en festmiddag onsdagen den 20 dennes, dervid stadens vorgmästare, vice häradshötding Eklund, föreog konungens skål. Derelter föreslogos skålar: ör Sver:.es nya riksdagsordning, af rektor Wimmercranz; för justitiestatsministern frih. De Geer, af landssekreteraren Rydvall; för brödrariket Norge, af konsist.-notarien Sidner; för landshötding Weidenhjelm, af dr Lenström; för stiftets biskop, dr Beckman, af lektor Widn; för stadens borgmästare och nuvarande representant vid riksdagen, lir v. Stockenström, af rådman Rönblad; för stadens deputerade för reformadressens öfverlemnande, af borgmästaren Ekelund. Emellertid hade, sedan skymningen inträdt, stadens torg och hufvudgator blifvit illuminerade. Öfverallt rådde lif och rörelse. Skarpskytteföreningen. med sin musik i spetsen, genomtågade gatorna och paraderade derefter utanför rådhuset. Stadens fattiga bespisades på en onämnd välgörares bekostnad. Under festens fortgång afsändes telegrammer ill frih. De Geer, till biskop Beckman, till borgmästaren v. Stockenström och till borgmästaren ristiania Fougstad, från hvilken sistnämnde var anlände. —-— nm mee 8 mm n—