Aftonbladet – 29 december 1865, sida 3

oc y! a Fry n andra sidan och får den förra till 7 öre högre än den sednare. Insändaren har endast dermed tydligare framhållit det faktum, som komiterade trott för hvar och en skulle vara tillräckligt i ögonen fallande, neml. att frakten från Filipstad öfver Kristinehamn, ehvad man derifrån Igår jernväg eller sjöväg vesterut, alltid måste NT dyrare än om man går direkt öfver Norum på jernväg. vad insändaren anfört angående Edsvalla och trafikkostnaden div är ej heller stridande mot hvad komiterade i betänkandet anfört, då de ej beräknat någon frakt för effekter till nämnde bruk. Till Borgvik hafva komiterade upptagit 2000 rdr såsom frakt för 20.000 centner malm. Medgifvas bör, att det visserligen ej kan visas, att denna qvantitet från bergslagen kommer att gå denna led; ) men ganska stor sannolikhet finnes derftir, då man besinnar att sagde bruk har grufvor i bergslagen, derifrån de på jernväg wintertid skulle kunna taga malmen till Brunnsberg, och hvarifrån de sedermera, såsom i betänkandet antydes, kunde å såsom återtrakt för ::et tackjern, som måste öras från Borgvik till Brunnsberg. Då man besinnar, att hyttecgaren förlorar förlagsränta, om malmen blifver liggande ett år längre vid grufvan. behöfver man ej, såsom insändaren gjort, tillgripa några fraktmedsättningar som ännu ej inträdt, för att visa sannolikheten af att åtminstone någon malm kommer att gå på jernväg från Filipstad direkt på Brunnsberg 1 stället för åt Kristinehamn. Insändaren vidrör derefter frakten af: malm rån Björneborg och påstår att densamma :rån Persberg öfver Sjöändan ej utgör mer än 21a öre. Egentligen utgör densamma efter de i allmänhetens händer varande taxor 23.6 öre, såsom af nedanstående specifikation synes, men dertill komma nedanstående omkostnader uppgående till 4 öre, hvilka ej drabba malm, förd å jernväg. Verkliga fraktomkostnaden från Persberg till Björneborg blir således 27,6 öre, nemligen: från Persberg till Filipstad. Töre Filipstad—Sjöändan.... Sjöändan—Kristinehåmn. Upplag och omlastning i K. Kristipehamin—Björneborg. Dertill kommer 4 procent afmullning genom 2.ne omlastningar. ett halft års förlagsränta.. Å andra leden Persberg—Filipstad Filipstad-—Norum Norum—Björneborg.. Differensen således i verkligheten ej uppgående vill I öre till förmån för frakten öfver Sjöändan. Insändaren har dock upptagit densamma till 8; öre. Komiterade hatva deremot i sitt betänkande ej tillräckligt i sitt intresse sökt framhålla jernvägsfrakten öfver Norum, då de upptagit fraktskilnaden till 5 öre, ehuru den, såscm nyss sades, ej gör 1 öre. Här torde böra anmärkas, att betänkahdet upptager endast vinterbehofvet af malm för Björneborg, emedan sommarbehofvet antages såsom hitintills komma att gå kanalvägen. I afseende på frakten at stång: Jern mellan Filipstad och Göteborg upptagerinsändaren endast en afgift af 43 öre samt för tackjern 32 å 33 öre. Dennha uppgift öfverensstämmer si med trafikanternag hitintills hafda omkostnader. Skilnaden utgöres möjligen af provisioner m. m. i Kristinehamn. De i betänandet upptagna belopp äro i enlighet med de kostnader trafikanter fått vidkännas. Derefter vidröres såsom ett skäl mot bibanan, svårigheten att vintertiden föra malm från Nordmarks grufvor till Filipstad. En sådan malmforsling torde grufegarne med nöje ombestyra, om afsättning för malm vunnes. Kostnaden sommartiden är af komiterade upptagen till 10 öre, och det är antagligt att den ej skulle blifva dyraste för den 1 mil långa vintertransporten öfver ejöarne Agen och Lesjön. Här slutar den afdelningen af insändarens artikei, som har till föremål att bevisa det alla effekter från bergslagen billigast fraktas öfver Kristinehamn. och en annan börjar. Denna afdelniovg har till föremål att visa, att ingen bibana mellan Filipstad och Norum kan komma att bära sig. Det synes nemligen vara af vigt för insändaren att söka afskräcka allmänheten trån teckning för bibanan, då det nu börjar visa sig att ett verkligt intresse för densamma förefinnes. Insändaren börjar sin bevisning med påståendet att bibanan ej kan ega beständ med så lågt fraktpris som 102 öre för 3 mil 20.000 fot (3 öre pr centner pr mil), och anför dervid att det strider mot all erfarenhet att så kan ske. Visserligen Kan det väl hända att ett sådant faktum strider mot insändarens erfarenhet, men visst icke mot andras, alldenstund Gefile—Dala jernväg, med en frakttaxa at 3 öre för malm och något mindre för trävaror pr centner, ännu eger bestånd. Vid kalkylen öfver trafikkostnaden upptager insändaren 60 procent af bruttoinkomsten såsom den sannolika, och till bevis härför anföras statens jernbanor och Köping—Hults Jernväg eller just de banor, som hafva liten godstrafik. För att dock lugna insändaren, vill jag här anföra hvad hr majoren och riddaren m. m. Ci. Adelsköld i sitt utlåtande rörande bibanan Norum—Fiiipstad i detta afseende yttrar. Utgifterna för trafiken och underhållet af längre rid begagnade utländska jernvägar) variera all efter byggnadens soliditet och andra omständigneter i allmänhet emellan 55 och 35 procent af bruttoinkomsten. Vid GefieDala jernväg uppfinga år 1861 (det sista år för hvilket jag erhålit fullständig detaljerad redogörelse) alla trafikoch underhåliskostnader till DD procent af bruttoinkomsten.? ?Vid Hudiksvalls jernväg uppgingo utgifterna ander nästlidet år äfven till 40 procent och vid Söderhamnsbanan summa år till 37 procent af bruttoinkomsten. ?Dessa banor trafikeras äfven med lokomotiv; men äro mycket korta. 1 och 1s mil, hvarvi sörhållandet mellan inkomster och utgifter alltid blifver ofördelaktigare, än om längden varit större.? Icke nöjd med att den höga trafikkostnaden skall minska bibanans nettoreveny, uppräknar insändaren en mängd poster, hvilka i komiterades betänkande skulle vara för högt upptagna. Första anmärkningen gäller maim till Brattfors, Pardix och Svartå, som ej skulle kunna gå på jernväg för den ringa besparing af 1å1öre som dervid erhålles. Det är visserligen sannt, 1tt omlastningarne med åtföljande mälmförluster äro svåra nog; men månne det icke är ännu svåcare för en bruksegare att för körslorna vara beroende af en nyckfull allmoge, som stundom uteblifver helt och hållet, hvarigenom egaren riskerar att j få fram sin malm till hyttan och att se alla sina heräkningar för årets rörelse kuilkastade? Af tvenne onda ting väljer man det minFT INATT RBS ER TAS TID ENAS hela lif summerades ihop, och ingen enda af hang svnder Nundosek att hl unntänlkt