Aftonbladet – 29 december 1865, sida 3

hela lif summeradea ibop, och ingen enda af hans synder undgick att bli upptäckt; och då man förr icke hade trott på det onda han verkligen hade gjort, tillskref man honom pu. handlingar som han aldrig hade begått. Och detta med rätta. Må han, som var utan skonsamhet mot andra, fin:a andra utan skonsamhet mot houom; må vedergällningen komma, sen, men säker. Må framför allt, djupt i hans hjerta, finnas en onagarde tanke. Honom förutan skulle Antony ännu lefvat. Om han icke hade iegt hyende under hans Jaste , om han icke hade underblåst hans låga passioner — skulle han icke ha dött en förtidig död. Kom i håg det, du gamle syndare, tänk derpå i dina återstående dagar. När denna tanke vid ditt hjerta — ett allt för mildt straff för en eå cjup brottslighet. Det här blifvit sagdt om de fördömda, att de hafva tro utan kärlek. De tro, men sakna den kärlek, som kunde lyfia dem ur den mörka afgrunden upp till de himmelska nejderna. På samma sätt är det äfven med de elskas samvete; de känna att de äro brottsliga, och dette medvetande är icke beslägtadt med ängern. I detta medvetande lefver mr Gervoise. Han hyser icke någon fruktan för en snnan verid och dess straff, men han förföljes i denva af sina offer. Hvilken gestalt de än må anioga, resa de pig dock alla mot honom. Han trot.ar dem, han bågar dem, ty det var alltid en viss djerfhet i denne mans elakhet; men antingen de bära mr Rabys uppsvullna drag eiler Rosys vilda ögon eller Autonys döda anleie, förfölja de honom — gå hvert han går och trampa i hans fotspär; och deras märke är upjåhonom, ett märke, som blir allt djupare med åren — rätt så! : (Slutet följer.)