Aftonbladet – 27 december 1865, sida 3

Tr RI Tr RAM omnämnde de strider, enskildt och offentlig som den stora reformens genomförande kosta att han haft glädjen vara den förste, som brag konungen underrättelsen om frågans utgång F riddarhuset samt de vackra ord, H. M:t dervi yttrat; derjemte uttalade hr T. den förhoppning att adeln, som i förflutna tider både förstått a understödja konungamakten, när så behöfts men lika ofta attunderstödja folket mot konungs maktens inkräktningar, äfven hädanefter skull komma i åtnjutande af landets förtroende, ni den gjorde sig deraf förtjent. (Ö. P.) — Från Fagerhult i Kalmar län skrifve till Barometern: Sällan, om någonsin, förspörjes något från vå fredliga bygd, hvars idoga inbyggare mest sys Iselsätta sig med sitt, och låta verlden utom den hafva sin gång. Dock må man ej sluta hära att icke tidens brännande frågor äfven här följa med varmt intresse. Så hafva äfven vi härupp en skarpskyttekår, hvars nitiske befälhafvar och ordförande tillika med församlingens pasto göra allt för den fosterländska sakens framgån men resurserna äro tyvärr små, och man kan si ledes ej vänta några storartade resultater. Vic allmän kyrkostämma förl. söndag beslöts dock på uppmaning af kyrkoherden Lind, att ett si kallaat offer med första skulle upptagas och tillfalla skarpskyttekassan såsom ett uttrycl a ocksamhet för och bifall till det nya stäts ski ket. — Från Högsby skrifves den 18 Decem ber af signaturen E—m till samma tid ving: Emådalarnes raska skarpskyttar, jemte en oräk nelig menniskomassa, voro i går afton samlade vid Staby och utbragte lifliga, från hjertats djup gående, lefverop för vår konung och hans mini strar, med anledning af representationsreformen. På Berga herregård var stor illumination, också i anledning af reformen, hvadan lefverop höjdes äfven för den högsinnade fru kammarherrinan af Harmens. Att hennes son, kammarherren, reserverat sig mot adelns beslut i frågan må vara hans ensak, ty åsigter och derpå grundade ord må vara hvar mans oqvalda rättighet. Banketten för kapten C.A. Mannerskantz. Ur de båda Kalmartidningarne återgifva vi härom följande berättelse: Kalmar stad och landtkommunerna i Södra Möre härad gåfvo den 22 dennes på aftonen å Witts hotell en bankett för kapten Mannerskantz, hvilken nyligen hemkommit från riksdagen, der han sedan åratal varit en af fanbärarne på riddarhuset i kampen för en bättre riksdagsordning. Kapten M. är bosatt i Södra Möre på Axel Ox nstjernas natursköna Wärnanäs, som ännu är ett hem för gammaldags ärlighet, högsinnad ridderlighet och en oegennyttig samt oskrymtad fosterlandskärlek. Anordningarne buro prägeln af flärdfri enkelhet. Initiativet var också taget af det egeniliga folket, invånarne i Södra Möre, der dagens hjelte är född och städse varit bosatt. De hede på kommunalstämmor valt deputerade att öfverenskomma om lämpligaste sättet att fira denna högtid. När Kalmar kommun, som tänkt att åt hr M. gifva en särskild hyllning, erfor detta, ansåg den lämpligt att föreslå gemensamhet i uttryckandes af hela ortens tacksamhet och högaktning för honom. Detta företag till förbrödring mellan stad och land antogs med glädje. Utanför inträdet till hr Witts festvåning var en honnörsvakt af skarpskyttar placerad. När hr M. anlände uppspelades af messingsinstrumenter en festmarsch. Bankettem var besökt af 200 personer. Större antal kunde ej lokalen rymma. Hvarje skaspskyttekompani i häradet hade skickat 2 representanter till festen. Landtkommunerna hade till värdar utsett löjtnanten Wahlbom på Köhlby samt possessionaterna A. Wimmerstedt och O. Carlsund. Som värdar å stadens vägnar fungerade landtbruksingeniören Henrik Magnåt, vice sonsuln John Roosval och fabrikören Carl Sunderg. Tulldistriktsehefen Nisbeth öppnade festen med att föreslå en varmhjertad skål för konungen. Skålen tömdes under fanfarer och hurrarop. Löjtnant Wahlbom föreslog sedan å landtkommunernas vägnar en skål för kapten Mannerskantz, som städse verkat för det allmännas väl, och önskade att han mätte framgent gå i spetsen för de liberala i orten, som så gerna samlades kring hans baner. Talaren slutade med att uppliäsa och sedan framlemna till kapten Mannerskantz en tacksamhetsadress från köpingen hybro. Derefter afsjöngs af mag. Ströhm författade lyckade verser. Rektor Dahm föreslog skålen för den värderade gästen å stadens vägnar. Liksom stormen naturen rensar luften, yttrade talaren, så renar den politiska stormen folkens lifsluft. Vissnade blad och murknade grenar hade bortsopats och en och annan. djerf seglare visserligen drifvit fast i dyn under den politiska stormen i Sverge. Se der all skada! Men då frihetens sol. omsider sick upp, jublade nationen af fröjd. Under den politiska storm, som nyligen svept tram öfver Sveres berg och dalar, hade svenska tolket haft blott n tanke. Det hade gjort det så godt att känna samma oro, samma glädje och fröjd. Det helsade under jubelrop alla dem, som manligen ört dess talan. Kalmarorten kände sig stolt öfver att ega en iddersman, som sedan länge varit en af friheens fanförare på riddarhuset, och under debaten i representationsfrågan yttrat att han ville lela ansvaret för följderna af den nya riksdagsordningens antagande. Ortens invånare ville också dela detta ansvar, ;genom att till kamarne sända sina bästa och yppersta män. Talaren afbröts ofta af bifallsrop, och skälen ör kapten Mannerskantz tömdes under ihållande tarka hurrarop. Kapten Mannerskantz tackade enkelt och värligt de närvarande för den visade uppmärksameten. Han visste mycket väl, att han under xampen på riddarhuset ej hört till deras antal som genom tankens och snillets vapen bidragit ill den stora segren; men den föregående tal. rade sagt sanning, då han yttrade, att riddarhusedamoten Mannerskantz med: orubblig fasthet varit en af fanbärarne för den lilla hop som unler en följd af riksdagar stvidt för en bättre iksdagsordning. Tal. tänkte högt om svenska olket. Han ansåg att det ej komme att missoruka den vunna friheten. Det egde nog sondt rstånd och sann fosterlandskärlek. Det skulle I representantkamrarne sända sina dugligaste nän. Tal. tog löfte af de närvarande att samelelst värdigt begagna friheten samt att med lif och blol försvara densamma. Församlingen Svarade med skallande ja-rop. Lektor Borelius utbragte under bifall en skål för adeln. Den svenska adeln vore närmare förbunden med toiket, än hvarje annat lands. Se ler orsaken till att den uppoffrat sina företrälesrättigheter, utan att blod behöft utgjutas såsom skett i andra länder. Hvar och en som all behålla lifvet, han skall mista det; men war och en som låter sitt lif, han skall behålla let?, heter det. Så äfven svenska adeln. Den rpoffrade sina företrädesrättigheter. Genom 1 a a Do dan Idol fos