Aftonbladet – 27 december 1865, sida 3

cJag är således ruinerad? sade miss Jameson med klagande stämma. sDet är mycket hedröfligt, men någo blir det väl öfver. Sju eller åtta shilling på pundet, skulle jag tro. iss Jameson hemtade sig åter. Hennes förlust var visserligen ganska hård, men dock icke fullständig. Det var väl icke längre fråga om ett tusen pund om året, men till oberoende fanns det dock ännu utsigt. Ar ni säker på det?4 frågade hon och darrade i otålig väntan. Nej, min bästa miss, säker kan jag visst inte vara — men något blir det — det är jag viss om. En på sådant sätt modifierad visshet var icke synnerligt egnad att upplifva miss Jamesons sjunkna mod. Jag förmodar att ni känner mr Gervoise, sade mr Didson. Kan ni säga mig om han är på Carnoosie? Ja, det är han. Jag kommer just nu derifrån. Amnar ni er dit? Ja, det gör jag... Jag menar sonen, förstår ni, Miss Jameson betraktade honom ifrigt. De äro begge hemma, sade hon. Hvad vill ni dem ?X Det är affärerS, svarade mr Didson. Är det en utmätning? hviskade hon. Jag kan underrätta er om allt, om silfret och taflorna — ge dem inte tid att gömma undan någonting — de äro i stånd till hvad som helst. Nej, någon utmätning är det just intet, svarade mr Didson, utan att synas stött öfver denna förmodan; men jag skulle inte ha någonting emot att höra litet närmare om de der småsakerna.x M:ss Jameson började ifrigt att berätta honom allt hvad hon visste, och hennes