Aftonbladet – 27 december 1865, sida 3

mivne var både obarmhertigt och noggrannt. och mr Didson hörde mycket lugnt på hvar bon sade honom. Jag fruktar attjag uppehållit er så länge, aft ni inte kommer med bantåget, sade han då on slutat. h, det betyder ingenting, svarade miss Jameson betydelsefullt, bara ni är så god och v:d lämpligt tillfälle låter mr Gervoise veta hvad jag gjort för honom. Det skall jag visst inte underlåta, sade mr Didson med en slug min. God mor. gon, miss Jimeson.4 Han fortsatte sin väg, och miss Jameson satte sig ned i väntniogssalen, glad vid tanken på att bekyme er hotade hennes fiende och att hon hade bidragit att lägga en ny törntagg på hans väg. TJUGONIONDE KAPITLET. Det var en strålande, kall vinterdag den morgon då miss Jameson reste, och mr Gervoise, som var frusen af sig, satt i sitt arbetsrum och njöt af elden och tidningarne. Alltemellanåt lyfte han ögonen från Times spalter för att betrakta den flammande brasan eller fästa blicken på det granna, ehuru kalla landskapet derutanför. Genom det närmaste fönstret kunde han se de glimmande istapparne på en af de fyra fontänerna, ett stycke af blomstertr dgärden, hvitgrå af nattfrosten, de höga, gröna häckarne, som omgåfvo Carnoosies park, samt öfver allt detta en klarblå his.mel, och mr Gervoise njöt af allt detta: tidningen med dess berättelser om olyckshändelser, för hvilka han var trygg — den skarpa kölden, af hvilken han icke kände det ringaste — det varma, präktiga rummet med sin tjocka matta och sina tunga gardiner — den muntra brasan med dess flammande lågor.