Aftonbladet – 18 december 1865, sida 2

EAST LT LILI ER Ro Så länge den stora reformfrågan stod på lagordningen och icke allenast utgjorde töemål för den allmänna uppmärksamheten, tam trängde alla andra frågor i baksrunden, så kunde rätt vigtiga händelser vafva inträffat utan att tillvinna sig någon en ringaste uppmärksamhet; men nu, sedan sakerna hafva återtagit sin jemna gång, torde de öfriga riksdagsärendena komma att uppmärksammas och främst bland dem tullfrågan. Bevillningsutskottets tullafdelning har till stor fröjd och gamman för protektionisterna, npemligen de besinningslöse, föreslagit att den franska traktaten helt enkelt borde förkastas! Denna raska handling har blifvit prisad af Dagligt Allehanda, och kunde sasen förhjelpas till ett önskvärdt slut genom mångskrilveri, då är D. A. den som säkrast ser frågan. Vi ämna lika litet som berde utskottsafdelning ingå i detaljer, ehuru örledande det är att begagna de mänga svaga punkter, som D. A. blottar genom mångskrifveriet. Vi vilja endast i förbigå nde anteckna D. A:s frågor: Är det fö igtigt att nedsätta skyddstullen för sidenväfnader från 15 till 374 procent af varuvärlet?? Är det försigtigt att nedsätta tullen på handskar 623 procent, tullen på häroch agelarbeten med 92 procent, på hattar med 30 procent och på konstgjorda blommor med 8 procent?? Männe iafseende på sidenväfvader det verkligen bör sättas skyddstull på varans värde, och kunde det ej vara nog tt beräkna skyddet på det svenska arbete kom blifvit nedlagdt på tillverkningen? Aro de öfriga af oss citerade artiklar af så framstående vigt att de böra eller kunna tagas med i räkningen vid fråga om godkännande eller förkastande af den franska handelstraktaten, hvilken påtagligen kommer att illskynda vära handelsrelationer med Frank rike en ökad utsträck ing och vårt skeppsrederi ganska stora lättnader. I afseende på handelsflottan försummar icke D. A. att framhålla huruledes ?Norge kommer att taga brorslotten i denna besparing på minskade lartygsafgifter?. D. A. vill göra sig till godo den fordom beryktade svenska afunden; men vi tro att det numera icke kan lyckas någon att ockra på så däliga motiver. Ega vi välgrundade förhoppningar att öfverlefva ständssplitet, så hoppas vijemväl alt få se den dag randas, då de som söka uppväcka afund emellan svenskar och norrmän bemötas med vältörtjent förakt. Ibland D. A:s mångskritveri läses följande: Atl, sedan Norge numera för sin del godkänt traktaten, Sverge icke behöfver vederväga mer än högst 50,000 rdr om året för att sätta våra rederier i tillfälle att täfla med både franska och norska fartyg om exporten af vära produkter till Frankrike.? Det skulle vara kuriöst nog att närmare eriara huru berörde 50,000 rdr skulle enligt D. A:s åsigt användas. Sannolikt är det något skyddstullsrecept, hvarmed D. A. vill upplifva svenska skeppsrederiet; denna näringsgren, som hvarken begär eller behöfver annat än befrielse från afgifter lagda, icke såsom skatt vanligen bör utgå, på sjeliva bebålningen, utan på trausportmedlet, sjelfra farty Det är befrielser från beturgande afgifter, som skola uppli;va vår sjöfart och inga andra konstlade medel hvarken hjelpa eller äro a: nöden. Det skulle i sanning vara bedröfligt om rikets ständer skulle underkänna de åtgärder regeringen vidtagit till svenska sjöfartens fromma blott för att kunna bibehålla höga tullar på siden och några andra artiklar till fromma lör ett tätal fabrikanter. Viäro icke blinda för möjligheten af att den nya riksförsamlingen kan komma att i jordbrukets missförstådda intresse ännu en gång experimentera med höga tulltaxor, men -vi trodde att rikets ständer, som för elfva år seden erkände och i tulltaxan begynte tillämpa det fria utbytet såsom princip, ehuru tullsatser måste bibehållas såsom beskattningsmedel, ej skulle i sista timman sf sin verksamhet inslå ett annat system, utan låta denna åtgärd med ätföljande dryga ansvar få bero på den kommande riksförsamlingen. Det skulle i sanning blifva en sorglig företeelse, om den riksdag, som visat prof på stor sjelfuppottring och stort förtroende till regeringen, nu skulle tvinga regeringen att bryta en med utländsk makt ingången traktat. Den närmaste följden skulle blifva att främmande makter svärligen kunde inlåta sig i underhandlingar af något slag med svenska regeringen. hvars anseende på ett betänkligt sätt skulle mnedsättas. Må man besinna detta och noga ölverväga om hela saken är värd en så stor uppoffring i anseende, som mationen skulle lida genom traktatens brytande. Det är tyvärr ganska sanvolikt att harmien hos åtskilliga af de besegrade ståndlsintressenas förkämpar är nog stor för att gifva sig luft vid alla de tillfällen då det kan blifva en möjlighetatt tillfoga regerinvgen ett nederlag, hvaremot det är alldeles säkert, att ett stort antal af riddarhusets ledamöter, hvilka röstat emot repreentationsreformen, icke skola hysa den gaste betänklighet att vidhålla sina fordna åsigter i tullagstiftningen och med all öppenhet söka göra dem gällande. Derjemte hoppes vi att alla de som delat äran af dea stora reformens genomförande skola anse slokast att rikets ständer låta svärlösta frigor nu förblifva in statu quo, och endast sysselsätta sig med reglering af statens inkomster och utgifter samt andra frågor, som ej tåla uppskof. Tullsatser å sådana artiklar som icke förekomma i den franska traktaten kunna bestämmas alldeles oberoende af densamma. Skulle det, emot vår förmodan, befinnas nödigt att åsätta tull å spanmål, smör, ost etc., så kan detta ske äfven om franska traktaten först blifvit godkänd, och jordbruksintresset är tillröckligt starkt vid riksdagen, för att genomföra sin vilja utan att behöfva bundsförvandter bland fabrikånterna. Det torde kunna ifrågasättas huruvida det icke är fabrikanternas sanna fördel att franska traktaten godköpnes; densamma skänker en stabilitet under tolt ärs tid, hvaremot, om traktaten blir förkastad, fabrikanterna blifva utsatta för tolf riksdagars beslut, och hvem vet om ej, när jordbruksintresset kommer riktigt till välde, det kan hända att jordbrukarne både önska att erhålla höga priser för jordens produkter och billiga priser för de konsumtionsartiklar, som de behöfva köpa? UTIRIKKS FRANERIKE.