Aftonbladet – 16 december 1865, sida 3

Hennes man delade icke hennes fruktan, Han var visserligen allvarlig, men icke nedslagen. Fleming och jag komma förträffligt öfverens?, sade han till sin hustru, då de kommit hem, och jag tror verkligen att vi skola bli mycket lyckliga här, Beatrice.? !Han satt lutad öfver vaggan, der tvillingarna lågo och såfvo, och Beatrice svarade med ett leende: Jag tror, Gilbert, att du skulle känna dig lycklig öfverallt der dessa unga damer voro. TJUGONDESJETTE KAPITLET. Antingen nu tvillingarne voro skuld dertilll eller icke, säkert är, att en lugn och stiilla lycka 8onu en gång uppslog sitt bo hoos Gilbert och hans hustru. Hon såg att de2t lif, som han nu förde, behagade honom, tyr han var en så uppriktig älskare af veternskaperna, att han kunde göra denna blyga daam sin cour för en vän och känna sig lyecklig öfver sitt arbete, och då hon såg hoonom nöjd, var äfven hon belåten. Barneen mådde förträffligt, och Babet förklaraede sig mycket nöjd och tillfredsställd. Hdon hade nu blifvit qvitt den der grannqvvinnan, med hvilken hon förut ständigt baade legat i fejd, och tycktes anse detta föör en tillräcklig ersätiniog för hvarje annaat ondt, son kunde drabba henne. Sålmnda fö flöt tiden, och Beatrice njöt ännu em gång en lugn och stilla frid. Hon satt ensam en afton och väntade på Grilbert, i det hon tänkte på många olika ting. Beatrice kunde icke !åta biatt fråga sidg sjelf, om det var klokt af henne att såålunda undvika mrs Fleming. Det är ingenting annat än din stolhet, scom är skuld dertill, min kära Beatrices,