Aftonbladet – 16 december 1865, sida 3

den fattiga lycklig; hon hjelpte gerna den som kämpade med behofvet och bestod gerna små nöjen, konserter, baler och promenader i vagn — herrligheter, som endast sällan falla på den fattiges lott. Nu hade alla dessa allra som käraste små planer gått upp i rök, så snart mrs Fleming fick veta att Beatrice hade varit egarinna af Carnoosie. Det var omöjligt att spela en beskyddarinvas roll mot denna fallna prinsessa, och att imponera på henne, kunde numera icke komma i fråga. Att föra henne utmed sig i societeten, det vore nu förspilld möda Den göckade förhoppningen var nästan för svår att bära, och mrs Fleming behöfde all sin artighet för att icke visa sitt dåliga lyone. Lyckligtvis kommo herrarne nu in och konversationen bletallmän. Klockan elfva körde vagnen fram, och herr och fru Gervoise togo afsked. Gilbert tycktes vara vid ett förträffligt lynne. Mr Fleming är alldeles betagen i dig, Beatrice, sade han muntert. ?Åh, verkligen?? svarade hans hustru. J sådant fall kan äfven jag berätta dig, ait mrs Fleming beundrar dig, du ser säledes hvad vi äro för intagande personer!? Beatrice hade em-tliertid sina egna tankar. Mr Fleming var en kall och stolt man, och mrs Flemings tarväl hade icke varit så vänligt som hennes välkommen. Beatrice beslöt att ha så litet som möj:igt att skaffa med denna dam och hoppades med en tyst suck, att mr Fleming aldrig skulle upptäcka huru högt hennes man stode öfver honom. Vi böra tillägga, att Bratries antog detta senare för afgjordt och obestrilligt, utan att ha något bestämdt skäl tör d-nna sin åsigt. Ty huru kunde hon väl vete att Gilbert var mr Fleming öfverlägsen ?