Aftonbladet – 16 december 1865, sida 3

tidens samhällsorganisation. Genom tillkomsten af dessa lagar var ett nytt representationsförslag s fullt förberedt. ME Om nu någon lärdom framgår ur historien, så I lär det den, att hvad som en gang var friskt och g blomstrande, en gång måste förvissna och falla. Ia när det saknar näring, och när det inneboerde g lifvet betingat sig en ny form. Finner man, på nr en gifven tid, förändringen med oförmodad ha-lu stighet framträda, så är det derföre, att den ge nom föregaende tider blifvit länge förberedd. Sålse utvecklar sig växten långsamt ur sin dolda rot; sl men blomman slär ut på några ögonblick. ) I den diskussion, som nu på fjerde dagen s fortgår, jemförd med dem, som vid förutgående lo riksdagar förts öfver då föreliggande represen-e tationsförslag, har det märkligaste draget synts it mig vara det, att äfven de talare, som yttrat sig D mot förslaget; med få undantag öfvergifvit ståndsty förtauningens princip. De befinna sig således al icke längre på det beståendes grund. så Då detta medgifvande blifvit gjordt, måste ock I h I motståndet, med nödvändighet, innebära förbindelsen att framlägga ett motförslag, såsom bättre. I hi Eit sådant har hittills icke varit synligt. Men är då samhällsutvecklingen fortgår utan uppehåll, )m kommer man slutligen till en punkt, der denM blotta negationen blir omöjli . Emot det nu förevarande förslaget hafva många k: invändningar blifvit gjorda; de hatva, ehuru sl klädda i något olika drägt, oförändrade återkombi mit hos de fleste talare som förkastat förslaget. tt Och hvilket skulle väl det förslag, ja! hvilken lur skulle den bestående författning vara, mot hvilken ) hi icke talrika och starka mvändningar kunna gö-o! ras, om man blott, när man betraktar en eller de annan del deraf. utelemnar nägon af de bestämta ningar, som med densamm. stä i samband, eller gt för densamma utgöra vilkor? äl Det första inkast, som möter, är att förslaget bi ej är uppstllar efter en genomgående princip. vi Men då här icke kan vara fråga om en tankesk bild, ett teoretiskt lärostycke, utan om lösningen af en praktisk fråga, på ett pratiskt omräde, så lärer det ej heller vara oväntadt, att det, såsom allt i verkliga lifvet, grundar sig på en förening af grundsatser. som från olika håll a i hvarandra och samverka. Vidare fordrar man klassval, och klandrar, att fi förslaget blifvit bygdt på en alltför lös och obeämd grund, nemligen kommunalförlattningens och bevillningens. Härvid lemnar man åsnlo, att de hufvudsakliga grunddragen, som utstaka valrätten till ancra kammaren, äro i r.ksdagsordningen bestämda och icke af kommunallagen beroende, samt vidare att sjelfva kommunallagarne gerom samma förslags antagande skulle hb blitva af civillags natur. Att bevillningen, som nämnes i regeringsformen, och på hvilken så många samhillsförhållanden hos oss hvila, skulle försvinna, lärer väl vara ett antagande, som är ganska aflägset från att sannolikt kunna förverklig: Ingen grundiag kan undgå att tala det sprak. som de genom andra lagar bestämda sam håallsförhållandena gifva vid handen. eg Huru mycket mera obestämdt är också icke i! ättet i vår nuvarande representation, då t.ex. l uc presteståndets fullmäktige väljas på sätt stiftets kap inom sig öfverenskommer, då valen cständet ske efter det å hvarje or: sätt, och städernas klassifikation; som fi Idring af representationsrätten. kan lä af borgareståndet, med konungens bifall, föräni dras, ja! ett förvaltande betsverk kan tillvä I. gabringa betydande förändringar i representa tionsrättens utölning, enär bergskollegium eger uppgöra grunderna för bruksegarnes representationsrätt och bestämma valdistrikien! M Hvad klassvalen angår, betviflar jag storligen ! deras användbarhet. Det har varit en tid, då äfven jag trott på deras företräde. Men en när-l de mare bekantskap med det politiska lifvet har: lärt mig, säväl att valklasserna blifva alltför I osäkra till sin begränsning, så att de, när man !!! vill fatta dem i deras verklighet, fly all närmare !; bestämning, dels att hvad som här skall repreuil senteras, egentligen ligger uppöfver klassen. br Öfvergår man från sllmänna grundsatser tilll c de enskillda bestämmelserna, så klandrar man först, att en census finnes i förslaget, och an märker, att många bhfva uteslutna, som för när) ö varande eg: och det har lagts mycken ot vigt på denna anmärkning. Men ser man närab mare till, hura förhåller det sig med denna ute p slutning? Har icke i verkligheten redan förut funSD bar nits en census, genom föreskriften om besutennm het såsom vilkor för valrätt och valbarhet i bon deständet? Är den nu föreslagna bestämningen annat än en omsättning 1 allmännare uttryck af på denna föreskrift — allmännare derföre, att ä ven de, som nu icke äro representerade i stånln den, skulle erhålla valrätt till riksdagen? Och ph kan man väl säga, då man betraktar båda uttryckens verkliga betydelse, tt det nya innebär ) en inskränkning, i jemförelse med det gamla am Besuten kallas den åbo, heter det 1 k. för I de ordningen den 19 Dec. 1827, som af sin hemkg mansedels afkastning i vanliga år kan påräkna bergning och jemväl deraf utgöra de med hemI muansdelen förenade utskylder; och thy ertordras P till besutenhet, att ett hushåll af tre orbetsföra X personer må kunna af egornas behåilna afkast-re ning underhållas.? Är det nu antagligt, att enl-a hemmansdel, hvars behållna alkastning underhäller tre arbetsföra personer, icke skulle vara värd 1000 rdr, en summa, hvilkens årliga afkastning väl icke, då värdet ligger i jord, kan be-t räknas högre än till 40 eller 50 rdr årligen? gu Om, genom en oriktig tillämpning, besutenhet ) !Ö blitvit ullagd hemmansdelar, af hvilka författ)h: ningens fordringar icke uppfy! och dessa hemmansdelars innehafvare således icke besitta nå I. fon laglig rätt till representation i bondeståndet. an det då begäras, att en ny valordning skall sanktionera dessa emot lag tillkomna förhållan-t! den? Hvad särskilut beträflar Stora Kopparli bergs län, hvarest man skall hafva funnit ett så stort antal nu valberättigade, som skulle blifva s genom förslagets antagande uteslutne, så torde man böra fästa uppmärksamheten på det förhåltände, som i afseende på nämnda län lagligen eger rum. Den nyss anförda 1827 års författning 50 innehåller i slutet denna bestämmelse: Hvad hö vi genom denna vår nådiga förordning sålunda sp stadgat och föreskrifvit, kommer tills vidare och at intill dess annorlunda derom kan varda förurdnadt, icke att för Stora Kopparbergs län vara gällande.? En valrätt, som är af så provisorisk at! natur, att den hvilken dag som helst kan genom i! en i administrativ väg utfärdad förordning ut-ut släckas, lärer väl icke kunna anses vara för nära vi trädd, om den icke i en ny valordning blitver för all framtid bekräftad. Man tår för öfrigt icke glömma, att här är fråga om att upphöja denna valrätt, om hvilken det icke blitvit visadt. hvarken att den är laglig eller att den varit begagnad, ehuru den här tjenar som ett argu ment — denna valrätt, som hittills egt värdet al en ringa, nästan omärklig bråkdel, till värdet al en hel röst. Uppgilten var tydligen, att sätta valrättens gräns å ena sidan så högt, att denna rätt icke skulle tilläggas dem, som hufvudsakligen ej egde något annat än sin arbetskraft, å andra sidan äter så lägt, att denna gräns kunde utan svårighet uppnas af hvem som ville använda omtanke och flit — och vid ötvervägande häraf synes mig den föreslagna bestämmelsen vara ganska lämplig. Vidare anmärker man, att makten skulle uteslutande tilltalla en enda samhällsklass, hvilken skulle komma att ensam tillsätta båda kamrarne. Hvad man här lemnar ä sido, är icke annat än afseendet på all medborgerlig verksamhet och allt medborgerligt förtroende. Man ser i samhället endast numeriska enheter, utan lif och utan samband med hvarandra. Det har dock tillräckligen visat sig af erfarenheten ådagalagdt, att der allmogen sett män af andra samhällsye klasser vara verksamma för allmänna angelägenm heter, har den gerna lemnat dem sitt förtroende. Bildningen och erfarenheten hafva städse tagit ut sin rätt. Ser man på landstingen, hvad vittnaron deras sammansättning? I år hafva i dessa landsok ting suttit 135 adelsmän, 58 prester, 28 Il 142 civile och militäre tjenstemän, 92 ofrälse lpe godsegare och arrendatorer, 71 bruksoch sågverksegare, 76 köpmän och fabrikanter, 18 täkare, tillsammans af 1038 ledamöser 400 blandD allmogen valda och 638 af andra samhällsklas.m ser. Blott i sju landsting af tjugofyra hafva allpe mogens män utgjort pluraliteten. Men, sägerså man, landstingen skola förändra sammansättning I m och natur, om de tå den ifrågasatta politiska b valrätten. Jag vågar likväl betvifla detta. Oml ett landsting skall hvart tionde år välja sina le-2i damöter i första kammaren, skall detta kunna j:så rändra dess under de öfriga åtta åren säkert u stadgade karakter? Inträffa äter valen å, attlia ett och annat af dem infaller strövis under hela sh denna tidrymd, lärer väl inflytelsen blitva ännu mindre märkbar. — Ser man på förhållandet ilDe värt brödrarike, så finner man icke Storthingets ie sammansättning bekräfta de yttrade farhågorna. m Af 111 ledamöter i nuvarande Storthing äro blott hg 31 jordbrukare; deremot sitta der 32 embets-Å a.