Aftonbladet – 14 december 1865, sida 2

rest glänsande mannamod i farans och betrycets stunder, är en borgen för att det skal! väl nvända den politiska sjelfmyndighet de vunHU... Ära, ovansklig ära åt den folkkäre konung, om uppfattat nationens behof af denna sjelfnyndighet, och åt de upplyste, af sann fosterandskärlek lifvade män, som stått honom bi i et stora företaget! Gud beskydde konungen och fäderneslandet! Darin. Att den gladaste sinnesstämning rådde id den så godt som improviserade festen ;ehöfver ej särskildt sägas; men hvad som nå nämnas är den verkan, det nya eamvällsskicket här redan tycktes utöfva i det illa, liksom det ofelbart kommer att göra i let stora, att af skilda ständ och klasser vilda ett enigt och endrägtigt folk, ty af len kastskilnad, som så gerna och särdeles nom mindre samhällen vill göra sig gälande i sällskapslifvet, förmärktes här icke ingaste spår. — Från Ekesjö skrifves: Tre aftnar å rad var man här i Ekresjö genom testligheter attryckt sin tacksamhet för den nya rikslagsordningen. Omedelbart efter första telegrammets ingång, på fredagsaftonen, illuminerades bankens lokal vid torget, och snart såg man nästan alla våningarne kring torget samt flera hus vid Storgatan eklärerade. På lördagsaftonen hade stadens skarpskyttar ett fackeltåg med fanor och musik igenom staden. På söndagsaftonen var vårt ståtliga stadshus i båda våningarne ät torget illumineradt och fyra vackra pyramider bruono på torget utanför kyrkan. Några hus vid Södra Storgatan voro äfven denna afton illuminerade. KI. något före 6 tågade magistraten och stadsfullmäktige m. fl. af stadens invånare, i procession och under klockringning, från stadshuset till den fullständigt eklärerade kyrkan, der en högtidlig tacksägelse förrättades från predikstolen af stadens vice pastor, komminister Rundquist. Skarpskyttarne paraderade vid kyrkan under både inoch utgåendet. Sednäre på aftonen samlades man i stadshusets festivitetsvåning, der en skål för konungen och hans rådgifvare utbragtes af borgmästaren Holm och dracks under fanfarer, burrarop och kanonsalut, hvarefter folksången afblåstes af regementsmusiken, deri många sångare instämde. Dereiter föreslog stadsfullmäktiges ordförande häradshöfding Gagner för den nya riksdagsordningen en skäl, som likaledes tömdes under fanfarer och hurrarop. Middag för stadens fattige kommer att gifvas på stadskassans bekostnad. — Från Mölndal skrifver en korrespondent till Göteborgs Handelstidning: Underrättelsen om representationsreformens framgång har här som annorstädes mottagits med stor och allmän belåtenhet, icke minst bland arbetarebefolkningen, hvaraf mången, genom den nya riksdagsordningen, vinner en välförtjent medborgarerätt. Glädjen häröfver gaf sig sistlidne lördag luft på ett sätt, som bevisar, att det icke var en tom fras då h. exc. justitiestatsministern yttrade att förslaget var inskrifvet i svenska folkets hjertan; ty så snart man på lördagsmorgonen, genom det s. k. prestbetyget (det tele gram, som underrättade om presternas bifall), fått bestämda underrättelser, att representationsförslaget framgått segrande, föreslogo några arbetare en illuminering efter arbetets slut klockan 7 på aftonen, hvilket förslag med välvilja understöddes af byåldermannen Noren, som genom budskickning underrättade byns invånare härom. Knappt fade arbetsklockorna förkunnat den efte. längtade hvilotimman, förrän byns vanliga egyptiska mörker afbröts af ett strålande ljussken, som icke allenast utgick från de rikas och välbergades boningar, utan äfven från den fattiges minsta koja, och anblicken deraf från Mölndalsbro och Åby var verkligen öfverraskande. Strax efter klockan 7 uppträdde skarpskyttekårens musikkår, åtföljd at en, relativt taget, ansenlig menniskoskara, och exeqverade några musikstycken, hvaribland ?Vårt land och Ur svenska hjertans djup samt sist gamla folksången, hvarefter ett Gud bevare konungen och fäderneslandet, åtföljdt af niofaldigt burra, utbragtes. Till slut uttalade skolföreståndaren Öhman den tacksamhet, hvari svenska folket står till regering och ständer samt alla dem, som på ett eller annat sätt bidragit till den lyckliga lösningen af nationens stora fråga, och slutade med ett lefve för den nya riksdagsordningen, hvari folkmassan jublande instämde, hvarefter den återvände till sina hem, utan minsta skymt till hvad man kallar skrål eller oordning.