Aftonbladet – 13 december 1865, sida 2

tmärkta sång, som hela aftonen genljudade els i salen och dels af kommande och gående l: ationer. Hela denna tafla erbjöd en anblick, om var väl värd att skåda och tydde på, att nglingaskaran var förenad med det öfriga svenka folket i åsigterna om den stora. reformens ietydelse för hvarje medborgare. Åtminstone ärde vi så redan i skolan. Att festen var im;romptu kanske gjorde den till hvad den verklien var — en kärlekens och tacksamhetens fest ill den konung och den minister, än hvilken, åsom en talare yttrade sig, vi icke haft någon törre eller likadan sedan Åxel Oxenstjernas dasar. Bland närvarande syntes många akademici, som ej tillhörde nationen: Westmanlands nation och Smålands voro också på sina nationssalar, som voro mer eller mindre strålande afljus, och n inbjudning från dessa nationer kom sednare på iftonen, likasom ock Stockholms och Södermanjands nations kuratorer tillkännagåfvo att de på fredags afton ämnade i illuminerade lokaler se alla, som ville deltaga i jublet, hos sig för aw med gemensamma tankar öfver denna verldsoch historieepok fira det nya Sverges födelse, allt nota bene under förutsättning att presteståndet icke hade på förmiddagen moraliskt mördat sig sjelft, som man nu naturligen antog för en omöjlighet. fven flera enskilda personer hade här och der tändt sina ljus i fönstren. Fredagens telegram, icke oväntadt, men kärkommet, bringade oss med fosterländska ord visshet om frågans lyckliga lösning. Glädjen och jublet voro måhända ännu större nu. På aftonen syntes åtskilliga nationssalar prunka med en glans, som möjligen öfverträffade föregående epok-festens. Södermanlands och Nerikes nämna vi i främsta rummet splendidast, och i hörnfönstren skimrade uti en sol Carl XV:s namnschiffer och derinunder L. D. G., från insidan belyst genom slipade glas af hundratals lågor. Södermanlands och Nerikes nation bo i samma hus som Göteborgs, och äfven denna afton lyste denna nations 13 fönster med dubbla ljust xekholms nation hade med rik ckl skande växter i fönstren, svajade ut från öfra våni hos källarmästaren Löfh: en kollation. och C XV i skimrade från ett af föns dra sidan ån hade vermi namnschiffer med variera skarpskyttarnes, och äfven den i domtrapphuset belägna Kalmar nationssal, en i, allo strålande belysning. Ville man gå ned till Östgöta nationssal, der den ligger med sin halfeirkelformiga facad, omgifven af grönskande granar, hade man en bländande och storartad anblick, som täflade med de flesta andra. För öfrigt voro många privata våningars fönster rikt och smakfullt ornerade med växter, statyer och allegoriska bilder. Lägger man härtill den böljande folkmassan, som med lugn och sansad hållning åsåg alla dessa vedermälen af tacksamhet för lö ningen af dagens fråga, kan man säga att Upsala icke i något afseende visat sig missuppfattat eller negligerat hvad hela folket som en man vill lefva och dö för — fosterlandet, friheten och jemlikheten. Klockan 9 tågade stadens skarpskyttar under Björneborgsmarschen från Stora torget, nästan äålla i uniform och nästan alla närvarande, upp tili obelisken i Odinslund, der en hyllning utbragtes, och vände sedan åter, företrädd och efterföljd af massan, till sin lokal, der borgmästaren inledde skålen för konungen med några hjertliga och lämpliga ord. Öfverallt druckos skålar för dem och det som står i samband med representationsförslaget, och sänger vexlades hela aftonen på hvarie nationssal med hornmusik och tal samt en förbrödring, Det var en glädje som var ren och oförfalskad och som gaf sig luft icke i svallande fraser och toma ord, utan kom från hjertat för att gå till kungen fram. Dagen hade också sina komiska sidor genom alla de mer eller mindre. lyckade resonemanger; som man kom i tillfälle att höra under sin vandring. Så ville nödvändigt en hederlig handtverkare ha L. d. G. att betyda Land skall med lag byggas? — det rådde måhända b på förkunskaper i alfabetet. En annan komisk händelse inträffade också, som visserligen hade till följd höga hurrarop, men som dock var oskyldig nog. Några fyrar bland studenterna hade nemligen af borgmästaren fått tillåtelse att illuminera torgetmed marschaller, men kommo (möjligen af slump!) att placera dem allesamman framför hr Sundsvaldsons hus. Att fröjden blef stor är naturligen gifvet, ty det är äfven för den handtverkande klassen bekant, huru afvog hr 5 är mot hvarje ny tingens ordning — och aldra. mest mot denna. Allt gick i öfrigt iredligt och anständigt tillväga och mången arbetare visade denna atton i tal och handling, att hanhade reda på betydelsen af dagens fråga. vis Avis liksom på