Aftonbladet – 12 december 1865, sida 3

len afionen. n Efter Paul Feval trädde Mery upp i katelern. Jag behöfver sannolikt icke presen-s era Mery för er, i hvad hars författare-le kap angår, men ni känner honom sannoÅ ikt icke till utseendet. Han är numera enF sammal man, några och sextio år, af hvars): nlete man vanligtvis icke lär se mycket,!t när han sveper in det i schslar ochlg tterplagg af allehanda slag. Han ör pro-h i e encal och påstår sig aldrig kunna vänja ig vid det nordliga klimatet i Paris?, huru han dock dermed experimenterat i ågra och fyriio år. I går öfverraskade ä an oss med att uppträda i katedern utan!l wufvudbetäckning sumt i blott en frack ochid n enda hvit halsduk. Förvåningen varli tor hos alla, som känna Merys vanor.(n Ian började sitt eouserie, men det dröjdelu j länge förrän han tog fram en stor. sam-? netskalott, placerade den på hufvudet och! Irog den ned öfver öronen. Kort derefter toglr an en tjock vinterrock öfver fracken. Der-la å lindade han en schal flera hvarf om-s ring halsen, allt under fortsatt causerie,!h vilket blef desto lifligare, ju flera klädesersedlar causeuren fick på sig. Några miuter derefter drog han af sig de hvita andskarne och ersatte dem med ett par ugtiga vantar. Men det var ändock ieke og: en vaktmäs!are skickades efter en stor kärm, som placerades tätt bakom talarens ygg. Slutligen sattes ett fyrfat under hans ötver, och först derefter ansåg sig Mery iktigt comme il faut. Då talade han om itt varma och sköna Provance, och då flöt let spirituella causeriets ström utan minsta afrott i bortåt halfannan timme. Mery har stort rykte för att vara en utmärkt causeur, och hans anseende led sanrerligen icke afbräck i går. Men ifråga mig cke hvarom han talade. Det handlade i gentligaste mening de rebus variis et nonnulis aliis. Han talade om Homerus och karlinal Fesch, om Plinius och Letitia Bonaarte, om Cicero och generalprokuratorn Jupin, om Egyptens pyramider, Australins guld och pariserboulevardernas macalam. Det var mgen föreläsning, utan ett småprat såsom vid en kopp 1 framför en od brasa i en treflig liten salong. Icke vor jag just att några höga tankar födas under athörandet af ett sådant causerie, cke får åhöraren många praktiskt nyttigal: lärdomar; men det är ej heller beräknadt derpå, enär ändamålet år att för ett par francs få tillbringa ett par angenäma timmar, såsom en förströelse efter dagens slutade arbete. Nog mår man bättre af att höra på Merys eller någon annan spirituel causeurs prat än att se en dålig teaterpjes eller, ännu värre, att slå sig ned bland 10baksangor och groggdunster för att höra Theresa ryta några stupida visor. Ett populärt causerie? i Stockholm, till omvexing med mera allvarliga och nyttiga föredrag, vore kanske nästan bättre än harpoleken på schweizeriernz. Hvad tror ni? Litteratörernas pensionskassa gjorde en rätt vacker recett i går afton. Men litteratörerna sjelfva förtjena ej heller så litet i vår tids Frankrike. Mery, hvilken, då han icke har tid att causera eller skrifva prosa, sätter sig ned och skrifver vers, får goda honorarier, dock icke så stora som George Sand, åt hvilken Revue des DeuxMondes betalar 500 fr. per ark. Jules Janin erhåller af Journal des Debats 250 fr. för hvarje liten teaterkritik. För en kort olitisk bulletin ide dagliga tidningarne etalas en publicist med 12,000 fr. om året. Det är dock teaterförfattarne som förijena mest, fastän tyvärr icke alltid i proportion efter talenten: Deras honorarier beräknas vanligen efter 12 procent at teaterns bruttoinkomst, men nägra teatrar gifva ända till 15 procent, under det en och annan inskränker sig till 10. -Theätre de Chåtelet, der de stora militäroch feeriskådespelen gifvas, har betalt ända till 1000 fr. för hvarje afton, och det är derigenom, som det stuida, men granna skådespelet Rothomago kunnat inbringa 100,000 fr. i författarearvode. Det bländande feeriet, la Biche au Bois, som fortforande gifves i Porte SaintMertinteatern går troligtvis ännu längre i artighet mot sin tillverkare. De verkliga dramatiska författare, som gjort sig förmögeohet på sina teaterpjeser, äro Emile Augier och Victorien Sardou. Den sednare förtjenar i medeltal 80,000 fr. på en enda pjes. Men det finnes äfven småteatrar, der författaren betalas med 12 francs för en enaktspjes, 22 francs för två akter samt 30 francs för tre. I landsorten delas teatrarne i fem olika klasser, af hvilka de törrämsta pläga betala förf. 40 å 50 francs för hvarje representation ; men det finnes teatrar af femte klassen, som ej gifva större författarearfvode än 3 franes pr afton. Man har dock författareäran alltid uten afdrag. Herrar Belot och Crisafulli höllo likväl på att få göra rabatt på sin författareära häromdagen. Michel Levy Freres, den bekanta bokhandlareoch förläggaretirman i Rue Vivienne, antastade nyssnämnda, förf.-bolag, emedan det i en ny komedi, le Passå de Monsieur Jouanne, som spelas i Gymnase, infört ett par personer, hvilka förekommo i aflidne Henry Murgers bekanta bok, Scenes de la Vie de Boheme som Michel Levy förlagt och som, såsom kändt är, skildrar det parisiska äfventyrarlifvet inom den klass af litteratörer och konstnärer, som ej ännu hunnit bryta sin bana. Michel Levy Freres menade, att de ensamma vore herrar ötver Murgers alla figurer och att det endast var i bokhandeln i Rue Vivienne, som man kunde få hyra dem. Det ser dock ut som skulle förläggarefirman afstå från sina anspråk mot för I fattarefirman, hvaremot den sednare råkat lut för en verklig monsieur Jouanne, en f.d. Islagtaremästare och kapten vid nationalgar I det, som vill väcka process mot Belot och Crisafulli, emedan de infört hans namn på Iscenen. Han har dock slutligen lofvat af Istå från all rättegång, om han får tio tea terbiljetter hvar afton för sig och sin familj lEn billet de faveur eftertraktas mycket Paris af allehanda slags folk, och jag kän -Iner förmögna personer, hvilka för öfrig 1 läro mycket upptagna af sina affärer, mel —— DN Aa mr m m— m f m mn Mm