Aftonbladet – 11 december 1865, sida 2

Den glädje och det jubel, som vu råda öfver hela landet, ha naturligtvis gjort sig lika lifligt, om icke lifligare, gällande i hufvudstaden som på något annat ställe, ehuru ett sådant allmännare uttryck deraf, som t. ex. genom en fullständig i!lumina tion, förhindrats af den finkänsl ga grannla genhet, som icke velat liksom truga dem, hvilka bekämpat reformen att deltaga uti att fira framgången af en sak, som de ansett och ännu någon tid bortåt, till dess erfarenheten bringar dem på andra tankar, torde komma att anse skadlig. Under sådana förhållanden är det naturligt, att man uppkastat åtskilliga förslag att på ett varaktigt och gag neligt sätt beteckna den glädje eom hufvudstadens invånare känna öfver den stora tilldragelsen. Det är nästan fara värdt, att projekterna bli så många, att det blir ingenting af alltsammans. Blend det minst gagneliga är utan tvifvel uppresandet af kostbara monumenter. Ryktet, ait man i Göteborg ärnade uppresa en staty öfver vår hugstore konung, med medaljonger framställande ministrarne, har, såsom vi på förhand lätt kunde tänka oss, blifvit vederlagd. Hvar och en som känner konung Carl XV:s enkla, flärdfria väsen, inser också Jätt, att han skulle med bestämdhet hafva afböjt det i sig sjelf opas nde projektet att uppresa en minnesstod öfver en monark, medan han ännu lefver och regerar, (måtte hans letnad och regering vara länge till landets båtnad och genomförandet af andra stora och vigtiga reformer!) Ett annat af professor Nycander nt NINE Eon ENL TT