Aftonbladet – 11 december 1865, sida 2

och för forskning i medicinen att ega tillfälle till iakttagelse af och om menniskor, och framförallt sjuka menniskor. Den ene eller andre läraren kan vara mer eller mindre sysselsatt med elevernas inöfning i vissa af de mångfaldiga detaljer af insigter och färdigheter, som äro nödvändiga för en rätt sjukvård; men alla böra de ega tillfälle att ur denna det medicinska vetandets hutvudkälla eller sjukiakttagelsen hemta innehåll och kärna för vet ndet, impuls till vidare forskning och beriktigande af möjliga misstag i analogier och slutsateer. Att skilja den medicinska vetenskapen i teori och praxis är derför olycksbringande och orimligt och sker numera icke heller på annat sätt, än att under studietiden en viss succession af läroämnen lämpligen eger rum, samt att i anseende till kunskapsfältets vidd vissa lärare få sysselsätta sig mera med det allmänna och förberedande, andra med inlärande af de mångfaldiga detaljerna. Ej en gång studiet af medicinens grundläggande discipliner, såsom anatomi, physiologi, chemi och pharmacologi, kan utan skada drifvas för sig och på annat ställe, än de egentliga medicinska studierna, emedan sambandet dem sinsemellan, samt mellan dem och medicinen, eger nästan samma karakter af oskiljaktig sammangjutning som det, hvilket förefinnes mellan den egentliga medicinens teori och praxis. Endast vid ett sådant fullständigt medicinskt läroverk kunna dessutom ensidighet och förfall i undervisning och studier förhindras, derigenom att lärareantalet blifver tillräckligt och disciplinernas mångfald behörigen iakttagen, ty der så många lärare verka och så vidsträckta studier bedrifvas, måste otvifvelaktigt behörigt lif och omvexling i forskning och undervisning uppkomma. Undervisningens förfall i någon eller några vetenskapsgrenar förekommes åter derigenom, att de kunskapsarter, hvilka leda och kontrollera hvarandra, här genom samverkan och förening till ett helt, kunna utöfva denna inlytelse, hvilket åter icke låter sig göra, om man åtskiljer dem. Skulle dessutom undervisningen i någon disciplin verkligen befinnas mindre tillfredsställande, så är vid ett fullständigt läroverk ett sådant missförhållande vida lättare att afbjelpa än vid ett ofullständigt. Vid det förra tinnas van igen särskilda lärare i alla discipliner, således äfven i dem, som närmast sammanhänga med den mindre väl repr:senterade, hvilka lärare då utan svårighet kunde supplera hvad som brister; något som ej kan ske vid det sednare.? Hela denna länga tirad om teori och praktik smakar alltför mycket af denna fraseologi, som varit så ofta använd under diskussiopen om den medicinska frågan och som förmodligen daterar sig från den tid, då man i Upsala trodde sig kuana göra medicin och medici af filosofiskt munväder. I sjelfva verket, hvad är ?des langen Reden kurzer Sinn?? Skulle icke kemi och sysik och mekanik kunna läsas annat än i förening med undervisningen vid ett teknologiskt institut, eller naturalhistoria annat än vid sidan af en landtbruksskola? Och är icke undervisningen i de experimentela vetenskaperna tillräckligt ?praktisk? — så länge nemligen fråga icke är om tillämpning — vär de föredragas experimentali? Och skulle icke t. ex. anatomi kunna behandlas på ett tullt tillfredsställande sätt — alhid raturligtvis förutsatt i förening med dissestioner om densamma blott och bart betraktades säsom teoretisk nalurvetenskap och utan ringaste hän Ppraktik?? Vi tro till och med — ehuru det blefve alltför vidlyftigt att här utvecklas — att en uteslutande behandling af vetenskapen från denna synpunkt skulle medföra flera helsosamma följder. Och i verkligheten hör man ganska litet, om någon, medicin afhandlas vid de teoretiskt-anatomiska studierna; men naturligtvis låter det säga sig mycket vackra saker om detta förmenta ?samband mellan teori och praktik, som nog i andra hänseenden är förträffligt, men härvidlag endast har det felet atticke hafva någon praktisk? betydelse. Nekar man, att anatomi och fysiologi, betraktade säsom rena vetenskaper, kunna studeras vid universitetet, då måste man ock neka, att mekanik och fysik och kemi och naturalhistvria och juridik och teologi och, snart sagdt, alla andra vetenskaper kunna studeras vid: universitetet; men dewua är en sak, som nan hittills åtminstone icke hört af någon påstås. Men icke blott de nämnda vetenskapsgrenarne — hvilka i alla fall, vid sidan af de allmänna naturvetenskapliga stulierna, som till en del redan förut böra hafva inhemtats, utgöra det vigtigaste föremålet för medicine kandidatexamen — utan ifven de öfriga i denna examen förekomnande ämnen, såvida man icke förirrar sig n på praktiskt-medicinska undervisningens område, böra utan svårighet kunna studeras vå annat ställe än der tillämpningsskolan ir belägen. Att alla studiernas förening på ett och samma ställe vore det bästa, är hvad vi sjelfva medgifvit; men vitro icke att man kan med skäl befara någon egentlig underaltighet i de teoretiska studierna derför att lessa läras på ett ställe och de tillämpade tudierna på ett annat. Mera sköl kan det isserligen vara att befara någon olägenhet ör tillämpningsskolan af att vara skild från len teoretiska undervisningen, och det är ifven derför vi ansett att lärostolar i de eoretiska ämnena icke heller der böra sukvas; men i alla händelser tro vi, att de som ärom yttrat sig, betydligt öfverdrilvit dessa arhågor. Det är i sjelfva verket föga tro igt, att personer, som dagligen hafva anedning att tillämpa sitt vetande i anatomi ch fysiologi och kemi o. s. taketet, som skilde trädgården från vägen. catrice betraktade henne helt öfverraskad. Jen långa svarta klädningen, den bredskygiga hatten och den täta slöjan hade ett ycke af förklädnad, som föreföll högst sällam i denna lugna och stilla by, der ingen inkte på att dölja sig. Plötsligt öppnades rädgårdsporten, och den främmande kom am mat henre Han ocick långsamt mad yftning på egentligen medicinsk . skola falla!